Vad gräver de grävande journalisterna efter?

Idag debuterade Lars Adaktusson som kolumnist i SvD. Hans första kolumn handlar om varför han inte hyllar grävande journalistik. Ett provocerande ämne kan tyckas, men den som läst kolumnen håller förhoppningsvis med honom.


Lars tar helt enkelt ställning emot den grävande journalistik som med etiskt tvivelaktiga metoder gräver fram fakta, han är emot den grävande journalistik som helt enkelt låter ändamålen helga alla medel och konsekvenser av grävandet, och han är emot den grävande journalistik som gräver upp personliga pinsamheter som inte har något med sakfrågorna att göra.
Lars tar också ställning mot den rådande attityden bland journalister att den som inte är för varje liten del av den så kallade grävande journalistiken är emot all grävande journalistik.
Att folk får hotbrev, råkar ut för misshandel och skadegörelse, att de hängs ut i medierna angående något helt ovidkommande eller till och med bara förtalas, det är inte följder av den grävande journalistiken enligt gängse uppfattning i journalistkåren.
Det är enbart följder av att personerna är offentliga, och därmed har de accepterat att "det är sånt som händer".

Är det någon med än jag som tycker att Lars är den som har fullständigt rätt här, och att den gängse uppfattningen bland journalister är helt uppåt väggarna fel?

Som studerande inom medie- och kommunikationsvetenskap har jag ofta förundrats över hur vissa personer kan kalla sig journalister och det som de presterar för olika medier kan kallas journalistik? Skvaller, dikt, smutskastning eller övertramp är mer likt sanningen. Självklart måste det finnas undersökande och grävande journalistik. Dock måste även journalister respektera individers integritet och även respektera att det finns något som är av allmänintresse och det finns annat som inte har på en löpsedel att göra.

Jag, och många med mig tror jag, efterlyser en bättre självbehärskning, självrannsakning och självkritik bland journalister och medier. Det är dags att seriös nyhetsjournalistik och undersökande journalistik återtar medierna från kändisskvallret, smutskastningen och snasknyheterna.
Hur ska vi annars kunna ha en fortsatt levande demokratidebatt och ett fungerande demokratiskt system? Hur är det tänkt att vi ska få människor att intressera sig och engagera sig i frågor som rör deras och andras framtid, om det enda som kommer fram i medierna är stora olyckor, kändisbröllop och skandaler?

Dags för en reformation av våra medier!