25 december, 2007

En skymf mot licensbetalarna

DN:s Pea Nilsson hade på julaftonen skrivit en krönika i DN med anledning av att Eva Hamilton, VD på SVT, har sagt att SVT inte ska slänga ut pengar på dyra sportevenemang och andra program som kostar dyra pengar. I stället ska public service lägga sitt krut på smala men vassa program, de dyra programmen kan de kommersiella drakarna få slåss om istället.

Pea Nilsson spyr i sin krönika galla över uttalandet.

Om man värnar om tittarna vill man naturligtvis också visa de sportevenemang som har störst tittarintresse. Precis som man vill visa de bästa filmerna, tv-serierna och nyhetsprogrammen. Att hävda något annat är grovt tjänstefel.

Pea Nilsson, i DN 2007-12-24


Jag säger istället att SVT har som uppgift att vara komplementet till de kommersiella krafterna. Public services roll i samhället är att producera vassa och bra program som inte lockar annonsörer, men som ändå behövs för demokrati och samhällsdebatt. Det är inte SVT:s och SR:s uppgift att köpa in alla dyra sportevenemang bara för att många vill se dem. Det finns gott om nationella kanaler som kan vara med och tävla om dylika program. Nej, den stora uppgiften för public service är att granska makten och hålla igång en livfull samhällsdebatt. Man bör också kunna producera utbildande program, program på minoritetsspråk och annat som inte Gilette eller McDonald's är intresserade av att betala för.

Att inte prioritera i verksamheten och därmed välja bort dyra program som inte tillför något för samhället, det vore en skymf mot licensbetalare och tittare och ett grovt tjänstefel.
Att däremot som Eva Hamilton t.ex. prioritera bort att sända fotbolls-EM, det är helt i linje med det uppdrag SVT har från svenska folket. Att sen Pea Nilsson inte vill få sin lilla fotbollskväll avbruten av en reklamsnutt, det får väl ändå anses vara dagens i-landsproblem.

Tack Eva Hamilton, för att du visar varför även vi liberaler ska tycka om public service!

19 december, 2007

Inför en könsneutral äktenskapslag nu!

Jag och min pojkvän har varit tillsammans i två månader nu. Fortfarande är vi väldigt nykära och allting är väldigt nytt för oss, men det är inte alls omöjligt att vi om ett par år vill stadga oss lite mer och därmed ingå äktenskap. Det är i dagsläget inte möjligt eftersom vi båda två är killar. Därför bör äktenskapet göras könsneutralt.

Trots att många vill påskina att det finns “motsvarande” möjligheter för oss, nämligen att ingå registrerat partnerskap, så finns där skillnader. Inte bara till namnet utan även rent juridiskt. Förutom det faktum att vår tvåsamhet inte kallas äktenskap gäller också andra regler för oss också i annan lagstiftning. Vi inte samma rättigheter om en av oss dör. Vi omfattas inte heller av de internordiska reglerna om äktenskap. Med andra ord har vi bara möjlighet att ingå en lite mindre värd form av äktenskap. En form som inte görs bättre av att den kallas “registrerat partnerskap”, något som snarare för tankarna till registrering av avvikare i statliga databaser än till något romantiskt som bekräftar kärleken mellan två personer.

Idag har vi lagstiftning som förbjuder diskriminering på grund av kön, etnicitet, religion, funktionshinder och sexuell läggning. Trots det diskriminerar lagstiftningen själv mot människor som inte vill leva i ett olikkönat äktenskap. Genom att förringa kärleken mellan två människor av samma kön diskriminerar och osynliggör man människor.
Den stora anledningen till att vi har denna särlagstiftning är att många olika religiösa samfund och intressegrupper har bekämpat varje försök att skapa en könsneutral äktenskapslagstiftning. Inom svensk politik är det framför allt kristdemokraterna som har bekämpat varje initiativ till förändring. Det finns andra intressegrupper som ännu starkare känner att äktenskapet är en gudomligt instiftad ordning som är till enbart för en man och en kvinna, men det är bara kristdemokraterna som har politisk makt att faktiskt påverka detta.

Alltså låter vi i dagens moderna, sekulära samhälle religiös övertygelse bland några människor vara det som styr lagstiftningen som ska gälla samtliga medborgare. Frågan är vad samma människor skulle säga om andra religiösa grupper krävde att även deras övertygelser skulle skrivas in i lagstiftningen.

Kärlek är en av de mest naturliga företeelser som finns. Hur kan då vissa hävda att det är onaturligt med samkönad kärlek? Eller hävda att det inte finns någon mening i att kalla ett förhållande som inte kan avla barn för äktenskap? Naturen har, uppenbarligen, skapat homo- och bisexualitet. Det förekommer bland många fler djursläkten än människan. Dessutom finns det många äktenskap som ingås mellan olikkönade par som redan vid vigseln vet att de, av olika skäl, inte kan få barn. Ska dessa alltså inte heller få välsignas som “äkta” äktenskap? De som av religiösa skäl aldrig tar ordet “evolution” i sin mun hänvisar plötsligt till att det är organismens mål att reproducera sig. Alltså är det, i desperation, tydligen helt ok att ingå förbund med djävulen för att kunna argumentera för sin sak.

Nej, det är dags att ta bort en av de sista formerna av diskriminering mot HBT-personer som finns kvar i statlig lagstiftning och regelverk. Det är väldigt enkelt att ändra äktenskapsbalken till att definiera äktenskapet som ett civilrättsligt förbund mellan två personer, och därmed ta bort särlagstiftningen om registrerat partnerskap. En lagstiftning som dessutom, förutom i ovan nämnda undantag, enbart hänvisar till gällande äktenskapsbalk. Det finns ingen anledning att i dagens moderna samhälle behålla en lagstiftning som diskriminerar och förnedrar samkönade pars kärlek.


(Ovanstående är en uppgift jag skrev i min kurs i retorik på KTH. Uppgiften var att skriva en argumenterande text.)

18 december, 2007

Waxholm blir vägledande julklapp

Så kom äntligen det efterlängtade svaret från EG-domstolen. Den fackliga blockaden av byggarbetsplatsen i Vaxholm var inte förenlig med EU:s grundlagar. Äntligen har vi fått svart på vitt att fri rörlighet över gränserna inom EU är en grundläggande princip som ingen fackförening kan sätta sig över. Det enda argumentet för facklig inblandning ska vara hänsyn till ordning, säkerhet eller hälsa. Facket kan inte kräva att utländska företag ska konkurrera på exakt samma villkor som inhemska företag vad gäller t.ex. löner.

För oss som tycker att facket har lite väl stor makt i Sverige är det ett väldigt välkommet besked. Vi har redan fått besked från EG-domstolen, i ett annat mål, att fackliga stridsåtgärder måste följa en proportionalitetsprincip. Nu har vi också fått veta att det är ok med fri rörlighet över landsgränserna med bibehållna villkor från hemlandet, så länge det inte riskerar ordning, säkerhet eller hälsa. Med tanke på de krav EU ställer på alla medlemsländer på dessa områden lär konflikter grundade på dessa punkter bli få.

Beslutet är en för tidig julklapp att glädjas över för alla liberaler.

Länkar till nyhetsartiklarna på DN och SvD:
Bakslag för Byggnads (SvD)
Bakslag för Byggnads (DN)