Med förbundna ögon?

En ny vecka gryr och som vanligt är det mycket på gång. För oss folkpartister kommer den närmaste veckan bli händelserik. Det har nämligen blivit dags för det rättsliga efterspelet beträffande dataintrånget som skedde under början av 2006 och som hamnade i medierna strax innan valrörelsen.

För min egen personliga del ska det bli intressant med tanke på att jag skriver min C-uppsats i medie- och kommunikationsvetenskap just om Folkpartiets kriskommunikation i samband med dataintrånget. Det som händer den närmaste veckan kommer ju inte att komma med i uppsatsen eftersom det inte har med kriskommunikationen att göra, men det är ändå intressant att se hur det hela slutar och hur kriskommunikationen speglade den sanning som förhoppningsvis kommer till uttryck i rättegången.

Hela intrånget är ju en historia för sig. Intrången skedde under första delen av 2006. Socialdemokraterna kände antingen till dem redan under sommaren men valde att hålla på dem för att kunna använda skandalen i valrörelsen, eller så har de en totalt undermålig datasäkerhet och borde alltså inte få befatta sig med några elektroniska uppgifter om rikets säkerhet. Min gissning är på det förstnämnda, men jag kan ju inte garantera det. I vilket fall är det inte direkt något som ger mig mer förtroende eller skapar sympati för det socialdemokratiska partiet.

Lösenordet spreds först i västra Sverige och därefter uppåt inom Liberala Ungdomsförbundet. Under lång tid gick lösenordet dessutom från homosexuell kille till homosexuell kille (ok, kan funnits någon bisexuell också, jag har inte stenkoll). Vilket sammanträffande? Och varför fick aldrig jag lösenordet förresten?

Hur som. Det har varit många personer med dåligt omdöme i den här historien, dålig koll på vad som egentligen hänt, dålig kommunikation, dålig förståelse med mera. Att fel har begåtts är uppenbart. En notering, inte en förmildrande omständighet, är att många förmodligen inte visste att det är olagligt att använda en annan lösenord för att komma åt den här typen av uppgifter. Hur ofta har man inte lånat ut sitt lösenord till en kompis för att de själva ska kunna hämta någon information eller liknande från ett system? Om så bara genom att inte logga ut och låta dem logga in till ett system där även de har tillgång? Jag tror inte att många visste att det här skulle kunna få något annat efterspel än ett medialt.

Det ska bli ytterst intressant att följa rättegången och se hur många som kan klandras för intrånget, men också se om det kanske framkommer uppgifter om hur (inte om!) Socialdemokraterna kommit åt interna uppgifter från Folkpartiet. I den här världen spionerar alla på alla. Anledningen till att det har blivit en så stor affär med Folkpartiets dataintrång är just för att man gjort något som faktiskt bryter mot lagen, även om de inblandade säkerligen inte trodde att det var annat än moraliskt tvivelaktigt. Liknande metoder används av alla partier och ungdomsförbund i olika utsträckning. Skillnaden är att man (troligen och/eller oftast) håller sig på rätt sida lagen när man spionerar på varandra.

Justitia med sina förbundna ögon kommer nog att vilja lyfta på ögonbindeln och kasta några intresserade ögon på den kommande processen. De inblandade skulle nog själva ha mått bra av att ta bort sin ögonbindel och kika på lagstiftningen innan de började leka med lösenorden.