Flumskola eller militärakademi?

Skolpolitik i liberal tappning har som bekant blivit Folkpartiets kärnfråga sedan en tid tillbaka, speciellt efter att partiet tilldelades både utbildnings- och skolministerposterna i regeringen. Mycket bra saker har redan genomförts, men hur är det egentligen med det liberala inslaget?

Idag finns det två stora frågor där folkpartiet har intagit en ställning som jag som liberal ställer mig frågande till. Vi tar dem i tur och ordning.

Det första som dök upp efter valet var att Jan Björklund aviserade att det nu skulle bli slut med skolor där eleverna hade majoritet i skolstyrelsen. Detta trots att det inte finns några tecken på att dessa skolor skulle bli sämre skötta än andra, snarare tvärt om. Här verkar principen vara att omyndigförklara eleverna.
Förvisso är de inte myndiga i lagen mening, men de kan ändå fatta beslut och i ekonomiska frågor kan vi nog räkna med att de tar goda intryck av de vuxna som sitter med i skolstyrelserna. Det finns inget egentligt argument för att avskaffa ett sådant system. I liberal mening är det snarast tvärt om, då grundprincipen bör vara att alla individer ska kunna ha så stort inflytande över sitt eget liv som möjligt så länge det inte går ut över någon annans fri- och rättigheter.
Att Björklund ändå väljer att gå emot detta är förmodligen ett försök att skaffa populistiska poäng genom att visa krafttag mod flumskolan.
Tyvärr missar han målet och har i stället fått människor att ifrågasätta om Sveriges liberala parti egentligen är liberalt alls.

Den andra frågan är principen om flexibel skolstart. Sveriges kommuner och landsting har uppvaktat regeringen och begärt att man ska göra skolstarten flexibel genom att man luckrar upp åldersgränsen för skolstart samt att man gör det möjligt att börja när som helst under det första läsåret. Det har inte hörts några större invändningar från lärarförbund eller föräldrar, utan alla verkar överens om att det vore det bästa för individer. Från regeringen har man dock gett kalla handen. Återigen ett utslag för den överentusiastiske skolministern som på alla sätt vill utplåna varje tillstymmelse till flumskola?
Glädjande nog tänker (borgerligt styrda!) Sveriges kommuner och landsting inte ge sig utan vill fortsätta driva frågan.

Vad vill jag säga med detta? Jo, att även om det är behjärtansvärt att äntligen göra upp med flumskolan, där eleverna inte lär sig kunskaper utan får lära sig hur de (eventuellt) kan leta upp kunskap om de orkar och tror att de kan behöva den, får man inte göra processen löjlig.
Folkpartiet bör vara Sveriges största liberala parti och i det mandatet ingår inte att ta i med hårda nypor så fort det är något som kan anses vara lite fritt. Snarare tvärt om. Det ingår däremot i mandatet att tillse att alla individer kan utvecklas till sin fulla potential. Därmed ska man ta tag i flummet i skolan, styra upp skolmiljön så det blir ordning och reda, att eleverna lär sig saker och att de lär sig att respektera varandra och bli demokratiska samhällsmedborgare. Däremot ska man inte stoppa deras möjligheter att påverka sin vardag eller att utvecklas i sitt politiska och ideella engagemang. Att exempelvis sitta i skolstyrelsen är för mig en uppenbar inkörsport till att börja engagera sig i större samhällsfrågor.
Att försöka stoppa individer från att börja skolan vid den tidpunkt det vore mest gynnande för deras personliga utveckling och i stället hålla krampaktigt fast i traditionella rutiner är inte heller speciellt liberalt.

Om folkpartiet ska kunna återhämta sitt förtroende hos både sina egna gräsrötter men även hos väljarna som söker ett liberalt alternativ i Svensk politik, är det dags att börja återgå till mer liberal politik som fungerar på lång sikt i stället för att försöka plocka kortsiktiga populistiska poäng.