Mediecensur

Nu har jag väckt mångas uppmärksamhet med rubriken tror jag. Censur av medier är en ständigt het fråga. I detta fall är den extra het, men handlar inte om utomståendes censur, eller försökt därtill, av fria medier i en demokrati. Här är det medierna själva som försöker censurera människor som i den fria demokratin borde ha rätt att uttrycka sig precis hur och när de vill.

Jag talar givetvis om Carl Bildts blogg. Kanske talar jag ännu mer om de kommentarer som kommit från medier och mediepersonligheter om lämpligheten med denna blogg.

Den som undgått att märka uppmärksamheten kring vår utrikesministers bloggande måste ha varit på Jupiter eller nåt annat avlägset ställe, helt avskuren från tillgång till svenska medier. Medierna har inte varit nådiga i sin kritik, och en före detta chefredaktör på Svenska Dagbladet sade att han ansåg att en politiker inte hade rätt att tala till folket direkt utan att medierna kunde granska det som sades.

Vänta ett tag nu. Vad är det man brukar kalla en granskning av något som ska sägas eller tryckas innan det godkänns för spridning? Hm, det känns som att ett passande ord kan vara... Censur? Ja, det verkar stämma. Betyder det att vi här har en före detta chefredaktör för en av våra största dagstidningar, som propagerar för censur? Samme person som garanterat skulle skrika högt om någon föreslog att hans egna åsikter skulle utsättas för en sådan granskning innan de fick publiceras på något sätt?

I ett ord: Ja.

Medierna har, dels på grund av egen förskyllan, dels genom teknikutvecklingen, blivit förbigångna av individer som vill kunna publicera sina egna tankar och idéer och ibland även granskningar av andras uttalanden och idéer. Medierna får fortfarande publicera och kritisera så mycket de vill, men nu kan även de som tidigare blivit felciterade, förlöjligade, tystade eller bara allmänt kritiserade få sin chans att ge sin version av historien. Kan det vara dåligt?

Ja, enligt en del av medierna och företrädarna för det som kan räknas som mer klassisk journalistik.

Nej, enligt mig och många andra medborgare och framför allt liberaler.

Yttrande- och tryckfriheten är grundläggande friheter för alla liberaler och de grundpelare som alla moderna demokratiska samhällen står på. Att medierna på något sätt själva skulle vilja sätta dessa friheter ur funktion genom att åberopa sin egen förträfflighet och därmed försöka skapa ett publiceringsmonopol är horribelt, inte minst då det skulle helt undergräva de friheter som de själva grundar sin existens på. Att man som före detta chefredaktör på en av Sveriges största dagstidningar ens kommer på tanken att på detta sätt försöka sätta munkavle på en ledande politiker enbart för att han är politiker, det är för mig helt oförståeligt. Att ett flertal medier, med övervikt av medier som lutar åt vänsterkanten är väl dock värt att tillägga, är än mer obegripligt.

Ministrar och politiker är människor, vars fri- och rättigheter inte kan inskränkas bara för att de råkar ha det jobb de har. Däremot kan vi ställa krav på att de visar viss lojalitet mot arbetsgivaren samt att de håller en moraliskt hög nivå på sina uttalanden, då de representerar den exekutiva makten i landet. Att politiker som kritiserats för exempelvis sin privatekonomi inte skulle kunna få uttala sig för att svara på kritiken är däremot helt uppåt väggarna.

Ingen har åsikts- eller publiceringsmonopol i en demokrati, ingen har rätt att kräva censur. Det bästa och egentligen enda sättet att bemöta åsikter man inte tycker om är genom att ta debatten, inte genom att försöka stoppa åsikterna från att komma ut i offentligheten, oavsett om det är genom (försök till) censur eller genom att man bara ignorerar dem eller tiger ihjäl dem.

Någon som ser kopplingarna till den (icke existerande) debatten med Sverigedemokraterna i detta förresten?