HBT á là Polski

Medan stora delar av Europa äntligen börjar visa framsteg vad gäller HBT-politiken, vill Polen gå tillbaka till mer värdekonservativa lagar, lagar som troligtvis till och med står i strid med de direktiv som finns inom EU. Medan Polen försöker snabb-utreda lagar jobbar EU å sin sida för att utreda huruvida de ens kan få anta samma lagförslag.

Polen har en väldigt konservativ och bakåtsträvande regering för tillfället. Det har uttalats från olika ministrar att det inte är helt ok med homosexualitet. Vissa vill egentligen gå så långt som att förbjuda homosexualitet. De som är mer kopplade till vad som är möjligt att genomföra vill bara införa en lag som stoppar den "homosexuella propagandan i skolorna" för att använda ansvarig ministers egna ord.

En utveckling som denna känns inte alls ok, inte någonstans och speciellt inte i ett EU-land. Som tur är har EU-kommissionen uppmärksammat att man i Polen försöker att trycka igenom denna lag så snabbt det bara går. De indikationer som finns från EU är att denna lag inte är förenlig med EU:s direktiv och regler och att den i så fall kommer att bli underkänd när den ska rapporteras till EU. Om den inte redan har slängts i papperskorgen för att Polens parlament insett att den ändå aldrig kan bli verklighet.

Det mest intressanta i detta är egentligen inte lagen. Den är bara ett symptom på ett underliggande problem, nämligen den ärkekonservativa synen på människor och framför allt HBT-personer som finns i ett flertal av de forna östländerna (men givetvis även i en del västliga EU-länder). Här finns mycket arbete att göra, och ett arbete som inte EU kan göra enbart genom kommissionen. Här kan de enskilda medlemsländerna spela en roll, och Sverige som traditionellt stödjer en liberal politik gentemot HBT-personer bör här ligga i framkant.

Sverige kan genom EU bidra till att många minoriteter i östra Europa kan få rättigheter och slippa förföljelse. Det som krävs är politisk vilja att faktiskt genomföra projekt och utöva påtryckningar. Det viktigaste är inte heller politisk makt utan att man faktiskt får till stånd en förändring av attityden hos befolkningen i dessa länder i allmänhet men även bland politikerna i synnerhet. Det måste finnas folkligt stöd för reformer och liberalisering av politiken som gäller minoriteter, men det måste också finnas en vilja bland politikerna att själva ta initiativ till sådana förändringar.

Jag efterlyser nu initiativ från Folkpartiet och Centerpartiet, som är uttalat för HBT-personers rättigheter. Detta initiativ får gärna inkludera andra partier i Sverige som för en politik som för HBT- och minoritetsrättigheter framåt. Sverige behöver mer samarbete över blockgränserna för att få en levande politik som gör skillnad. När även vänstern är för en liberal politik på detta område är det möjligt.