21 maj, 2008

Att driva oppositionspolitik, A-kurs, 30 hp

Ibland undrar man om inte Södertörns Högskola (som är kända för att ge en hel del pseudo-kurser) inte skulle göra bättre i att ge kurser i politik och demokrati för socialdemokrater. Framför allt verkar socialdemokratin inte riktigt veta hur man gör när man inte bestämmer.

Socialdemokraterna har presenterat sin rapport Åtta steg framåt för en modern och barnvänlig familjepolitik. Massor med vackra ord som kan sammanfattas med ett: snömos. Det finns inte ett enda skarpt förslag på vad man vill genomföra, bara generella saker som "flexibel föräldrapenning" eller "mer inflytande över arbetstider".

Veronica Palm, socialdemokraternas talesperson i dessa frågor, har fått frågan om varför man inte lägger några skarpa förslag. Svaret blev att "Vi kan inte lägga riksdagsförslag, det är inte vi som är i majoritet".

Senast jag kollade så fanns det två goda skäl till att lägga riksdagsförslag även när man inte är i majoritet:
  1. Man ger väljarna en bild av vad man själv vill göra annorlunda, bland annat lägger därför socialdemokraterna (!) och övriga oppositionspartier fram sina egna förslag till budgetar varje gång majoritetens förslag presenteras. Där finns det skarpa siffror. Dessutom lägger man förslag som inte kommer gå igenom bara för att markera vad man vill åstadkomma.
  2. Vissa förslag går igenom även om den majoritet som sitter i regeringsställning inte stödjer dem. Partnerskapslagstiftningen genomfördes under borgerlig majoritet genom att vänstern, miljöpartiet, socialdemokraterna och folkpartiet gick ihop om ett förslag, som lades fram från riksdagsgolvet.
Jag ser alltså ingen anledning till att inte presentera skarpa förslag och lägga fram dem för riksdagen. I bästa fall går de igenom, detta är mer troligt när det inte finns någon proposition som går rakt emot. I sämsta fall talar man om för väljarna vad alternativet till majoritetens politik är.

Den enda förklaringen jag kan se i Palms uttalande är att sossarna väl vet att deras politik inte vinner några val och att man därför försöker säga så lite som möjligt om vad man vill. Bättre att komma med politiken när man väl vunnit valet, än att tala om i förväg för väljarna vad man vill försämra i deras vardag.

Grundläggande värderingar

Så börjar äntligen grundlagsutredningen närma sig sin slutfas. I ytterligare en tung politisk fråga (den förra var om arbetskraftsinvandringen) gör Alliansen och miljöpartiet gemensam sak. I 12 punkter har man enats om en reformagenda. Precis som innan kokar socialdemokraterna och vänsterpartiet näst intill över av ilska kring förslagen.

För att börja med det som är mest hotande mot demokratin i Sverige är framför allt vänsterns men även socialdemokratins ovilja att inrätta en författingsdomstol. En domstol som kan avgöra om ett lagförslag bryter mot grundlagen eller ej, det är inget som man från vänsterhåll vill veta av.

Där är vi väldigt starkt principiellt motståndare till att vi ska sätta någon sorts koppeltvång på demokratin så att vi har jurister som bestämmer vad politiker ska besluta om.
Lars Ohly, Ekot 20 maj 2008

Hm, vad säger alltså detta? Att vänstern vill kunna stifta vilka lagar man vill utan att behöva tänka på någon annan juridik? Ungefär som att man inte vill ha en grundlag som lägger krokben för att göra lite som man vill när man har makten, eller? Ett sådant uttalande visar på antingen en skrämmande okunskap om hur modern parlamentarisk demokrati fungerar, eller på en än mer skrämmande attityd till detta system. Lars Ohly visar gång efter annan på sin totala brist på lämplighet att leda ett demokratiskt land. Att han inte längre har makt genom att sitta i majoritet är inte nog, han borde uteslutas ur varje parti som hävdar att de värnar om demokratin.
Å andra sidan kanske vänsterpartiet inte har några sådana värderingar. Det skulle i så fall förklara en hel del.

Den andra delen är att socialdemokraterna via Morgan Johansson låter hälsa att man vill ha en förändring i mandatperioder. Man vill återgå till att ha tre år mellan valen istället för att som idag ha fyra år. Hur man kommit på denna idiotiska idé förtäljer inte historien, inte heller vad sossarna skulle hoppas att vinna på detta. Det stora problemet i politik idag är att ingen ser bortom nästa val, vilket innebär att långsiktiga lösningar på problem inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Släck småbränderna idag men låt någon annan ta hand om storbranden som garanterat kommer ta fyr i framtiden, eftersom man struntar i brandskyddet och förebyggande arbete.
Ett vettigare förslag vore ju att ha mandatperioder på fem år, så som man har i Europaparlamentet. Då skulle fler förslag läggas som får effekt på ett par års sikt först. Fast sossarna kanske vill uppnå just detta - att ingen ska kunna lägga förslag som på något allvarligt sätt ändrar på samhället. Den tolkningen bygger förstås på att sossarna anser att dagens Sverige, med utanförskap, skyhöga skatter, skatteflykt, minimal entreprenörsanda, otillräckliga incitament för att plugga vidare och så vidare, faktiskt är Utopia och att det inte finns några allvarliga fel och brister att åtgärda.
Om så är fallet har socialdemokratin ett allvarligt problem med verklighetsförankring, alternativt - vilket är än värre - med sin syn på människor och samhället.

Dessutom vill socialdemokratin göra valsystemet mindre proportionellt. Helst vill man ha enmansvalkretsar men där har till och med (s) insett att man inte kommer kunna få gehör för sina åsikter i Sverige. Vad skulle bli effekten av att minska proportionaliteten? Jo, mindre partier skulle få svårare att komma in i riksdagen. I dagsläget skulle vänstern och kristdemokraterna garanterat försvinna, därefter skulle i tur och ordning miljöpartiet, centern och folkpartiet försvinna ur riksdagen. Kvar skulle bli moderaterna och socialdemokraterna. Eftersom sossarna alltid får några fler procent än moderaterna skulle (s) därigenom ha säkrat ett socialistiskt styre i Sverige för överskådlig framtid. Över huvud taget skulle det bli färre åsiktsinriktningar och gå mer mot ett två- eller trepartisystem likt USA eller Storbritannien.
För mig som liberal, som uppskattar åsiktsyttringar och debatter oavsett om jag håller med alla åsikter eller inte, känns det inte som en utveckling jag vill vara med om. Jag vill att flera åsikter ska kunna komma till tals, jag tycker om många partier i riksdagen och jag vill absolut inte ha ett system där man bara har två alternativ att välja på.

För att avsluta så tycker jag socialdemokratin uppvisar sin attityd till demokrati mer än väl genom Morgan Johansson:

Sverige är ingen bananrepublik!
Morgan Johansson (s), kommenterar möjligheten att genomföra en grundlagsändring där socialdemokraterna inte har fått vara med och bestämma innehållet.