Att driva oppositionspolitik, A-kurs, 30 hp

Ibland undrar man om inte Södertörns Högskola (som är kända för att ge en hel del pseudo-kurser) inte skulle göra bättre i att ge kurser i politik och demokrati för socialdemokrater. Framför allt verkar socialdemokratin inte riktigt veta hur man gör när man inte bestämmer.

Socialdemokraterna har presenterat sin rapport Åtta steg framåt för en modern och barnvänlig familjepolitik. Massor med vackra ord som kan sammanfattas med ett: snömos. Det finns inte ett enda skarpt förslag på vad man vill genomföra, bara generella saker som "flexibel föräldrapenning" eller "mer inflytande över arbetstider".

Veronica Palm, socialdemokraternas talesperson i dessa frågor, har fått frågan om varför man inte lägger några skarpa förslag. Svaret blev att "Vi kan inte lägga riksdagsförslag, det är inte vi som är i majoritet".

Senast jag kollade så fanns det två goda skäl till att lägga riksdagsförslag även när man inte är i majoritet:

1. Man ger väljarna en bild av vad man själv vill göra annorlunda, bland annat lägger därför socialdemokraterna (!) och övriga oppositionspartier fram sina egna förslag till budgetar varje gång majoritetens förslag presenteras. Där finns det skarpa siffror. Dessutom lägger man förslag som inte kommer gå igenom bara för att markera vad man vill åstadkomma.
2. Vissa förslag går igenom även om den majoritet som sitter i regeringsställning inte stödjer dem. Partnerskapslagstiftningen genomfördes under borgerlig majoritet genom att vänstern, miljöpartiet, socialdemokraterna och folkpartiet gick ihop om ett förslag, som lades fram från riksdagsgolvet.
   

Jag ser alltså ingen anledning till att inte presentera skarpa förslag och lägga fram dem för riksdagen. I bästa fall går de igenom, detta är mer troligt när det inte finns någon proposition som går rakt emot. I sämsta fall talar man om för väljarna vad alternativet till majoritetens politik är.

Den enda förklaringen jag kan se i Palms uttalande är att sossarna väl vet att deras politik inte vinner några val och att man därför försöker säga så lite som möjligt om vad man vill. Bättre att komma med politiken när man väl vunnit valet, än att tala om i förväg för väljarna vad man vill försämra i deras vardag.