Frankrike valde i söndags Nicolas Sarkozy till sin nye president. Tyvärr, måste jag säga. Sarkozy må vara högerns kandidat men han är absolut inte det fördelaktigare valet för ett utvecklat Europa, ett Europa som går åt ett liberalare håll.
"Sarkozy vill ha fästning Europa" ropar SvD ut i en artikel på tisdagen. Det är bara ett exempel på det jag menar, men det är ett väldigt bra ställe att inleda debatten om riskerna med den nye Franske presidenten. Sarkozy står för att alltid sätta vad som är bäst för Frankrike i första rummet, det som är bäst för hans europeiska grannar i andra hand och det som är bra för resten av världen verkar inte finnas på hans dagordning.
Sarkozy har förvisso gått ut med "Europa först" men jag tror att vi alla vet att när det kommer till punkter där Frankrike hamnar i konflikt med resten av Europa kommer Sarkozy att driva den franska linjen in absurdum. Fästning Europa är en klar fingervisning åt detta håll. Hans uttalade mål är franska förslag som funnits under olika lång tid och som alla stött på patrull i övriga EU. Självförsörjning för jordbruket (dvs släpp inte in några utvecklingsländer i konkurrensen; köp undermåliga och dyrare produkter från Frankrike i stället) eller ett politiskt Europa (där Europa styrs av en inre krets bestående av regeringar och, får vi nog gissa, där Frankrike har rejält mycket mer att säga till om än exempelvis Sverige).
För Europas väl hade valet av Royal i söndags varit bättre, även om även hon spelar mycket på Frankrikes intressen verkade hon ha större kompromissvilja i Europeiska frågor. Det är dödfött att få igenom några reformer i EU innan Frakrike framför allt har släppt sina orimliga krav på jordbruksstödet. För att få till stånd det krävs en president i Frankrike som har viljan och kraften att kompromissa även om det kommer innebära protester från de inhemska bönderna på kort sikt.
Det som är läskigast är Sarkozys vilja att stänga alla Europas gränser. Han har uttalat sig för en hel del principer som rimmar illa med det som bland annat min lokalavdelning i Folkpartiet ställt sig bakom, nämligen att öppna våra gränser för en i princip fri invandring när det gäller flyktingar och arbetskraftsinvandring. Vi kan inte stänga ute människor som flyr från hemska förhållanden, oavsett om det är krig, förföljelse eller horribel fattigdom. Vi har en skyldighet att ta emot dem så länge vi har så pass mycket högre materiell standard och demokratisk frihet jämfört med deras hemländer.
Sarkozy har en klar agenda mot Turkiet. EU försöker att genom att locka med medlemskap förmå Turkiet att genomföra reformer i sitt demokratiska system samt att arbeta med mänskliga rättigheter. Sarkozy kommer i stället driva att vi stänger ute Turkiet och låter dess medborgare klara sig bäst de kan själva. Han vill hellre bygga murar mot allt som inte är västeuropeiskt och kristet och på så sätt ge islamisterna vatten på sin kvarn, än öppna upp och arbeta med morötter för att öka demokratin i världen och på så sätt ge fler tillgång till grundläggande fri- och rättigheter.
Sammantaget är det en klart anti-liberal och på vissa sätt främlingsfientlig agenda som drivs av Frankrikes nya president, och då har vi inte ens tittat på de inrikespolitiska aspekterna. Det är tillräckligt avskräckande att se vad som kan hända om Sarkozy gör sina tidigare uttalanden till sin nya politik.
Sarkozys agenda måste motarbetas å det starkaste av liberala länder som Sverige. Vi vill ha ett öppet, liberalt Europa, inte ett stängt och arrogant Europa som liknar dagens USA. Ge inte Sarkozy murbruk till sitt bygge av Fästning Europa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Du nämner det franska jordbruket. Royale hade en stor röstbas i den franska landsbygden och jag undrar om inte hon hade varit en ännu större bromskloss på det området för att kunna bevara sin bas. Både två är härligt urstarka, envisa och stolta fransoser och de har dessutom ett gemensamt mål - att sätta tillbaka Frankrike på den europeiska kartan. Så, konflikter inom unionen lär det ha blivit oavsett.
En annan intressant kontrast är till Sarkozy:s ovilja att närma sig Turkiet, men samtidigt retoriska öppning om att "bygga broar över medelhavet" ner mot Afrika. Nu pratar jag inte medlemsskap i unionen, men det ska bli intressant att se hur den tankegången utvecklar sig. Det ter sig naturligt utifrån landets kolonialbakgrund och den täta kontakten som än finns kvar.
Att Sarkozy inte är populär hos det politiskt korrekta etablissemanget är verkligt oroväckande. Han vill göra upp med en förortskultur, som gör livet till ett helvete för kvinnor och judar och bögar. Om vi böjer oss för krav och hot är vi illa ute.
"Det som är läskigast är Sarkozys vilja att stänga alla Europas gränser.
Han har uttalat sig för en hel del principer som rimmar illa med det som bland annat min lokalavdelning i Folkpartiet ställt sig bakom, nämligen att öppna våra gränser för en i princip fri invandring när det gäller flyktingar och arbetskraftsinvandring."
Att han inte vill utplåna Sverige och Europa (till skillnad från dig och din lokalavdelning) är väl snarare en av de stora fördelarna med att han gick vinnande ur valet.
"Vi kan inte stänga ute människor som flyr från hemska förhållanden, oavsett om det är krig, förföljelse eller horribel fattigdom."
Lever du på existensminimum? Någon du känner? Det vore klädsamt om de som är beredda att skänka bort alla våra kollektiva nyttigheter i form av både välfärd, politisk stabilitet och säkerhet tills det att vi nått samma nivå som resten av världen levde som de lärde åtminstone privat. Som det är idag är erat gratisposerande bara äckligt (och farligt).
Svar till Dobeln; Jag är student, lever på lånade pengar och har nu äntligen ett extrajobb vilket ger mig möjligheten att unna mig roliga saker. Innan gick jag minus varje månad. Jag vill trots det att vi ska vara ett liberalt och öppet samhälle som tar sitt globala ansvar för att hjälpa dem som lever i skräck för tortyr, förföljelse, fattigdom och annat som vi inte är i närheten av att hotas av i Sverige.
Skicka en kommentar