Partiledarbyte i Folkpartiet liberalerna

Många har undrat varför jag fortfarande inte kommenterat det faktum att Lars Leijonborg ska avgå.
Det har jag faktiskt gjort, men inte på min blog. Jag har däremot skrivit en debattartikel å Folkpartiet Kistas räkning. Jag tänkte jag ska lägga upp den här.

Innan jag gör det vill jag dock påpeka en sak:
Den här debattartikeln berättar vad vi i Folkpartiet liberalerna i Kista vill. Personligen har jag en extra poäng att göra, och det är att jag inte vill se Jan Björklund som ny partiledare för Folkpartiet. Jan må vara duktig på att reformera flumskolan, men det är den enda styrkan han har som jag ser. Dessutom är han inte helt perfekt på det heller; han är fortfarande lite för mycket av major vid Livgardet och vill ibland ta disciplin och ordning för långt i skolan. Det måste finnas kvar utrymme för barnen att ha lite roligt också. Det är också det intrycket som Björklund ger potentiella medelklassväljare. Därför anser jag att han skulle vara ett dåligt val för Folkpartiet.
Dessutom är han en av det gamla gardet, och att välja honom skulle inte innebära något byte i färdriktning för partiet.

Så som jag ser det måste Folkpartiet bli tydliga med att man inte bara ställer krav, utan även arbetar för at alla ska ha det bra. I dagsläget har Sveriges liberala parti blivit ett kravparti som till och med går emot grundläggande liberala ideal ibland. Det är effekten av en utspelspolitik som bara finns till för att höja opinionssiffrorna tillfälligt. Vi behöver långsiktig liberal politik som står för sina grundläggande ideologiska värderingar, oavsett om de hör hemma på traditionell höger- eller vänsterkant. Folkpartiet ska kunna profilera sig som det liberala partiet, inte ett parti som vinner poäng på kortsiktiga utspel eller kritik av sina allianskamrater.

Med andra ord bör vi välja en ny inriktning med en mjukare framtoning, dock utan att ge avkall på tydlighet och rimliga krav. Vi får inte gå tillbaka till att bli det flummiga och/eller veliga partiet som vi var för en del år sedan. Det jag efterlyser är mer nyans och mer liberalism.

Jag ogillar att kategorisera liberalismen, men eftersom det kommer dyka upp frågan så kan jag lika bra använda det ord som många andra lägger på oss, nämligen socialliberalism. Jag tycker inte om ordet. Liberalismen är ett paket som man köper. Dock är det för mig viktigt att det är individen som står i centrum och att individen så långt som möjligt ska ha alla fri- och rättigheter hon eller han kan. Därmed inte sagt att man inte också har skyldigheter, givetvis. Inte bara gentemot staten och samhället utan även gentemot andra individer.

Det som jag inte tror på är att en fri marknad nödvändigtvis löser alla världens problem. Givetvis ska man ställa marknaden så fri som möjligt, jag tror att konkurrens hjälper upp kvalitet och effektivitet (se bara på Sovjet; de statliga monopolen tillverkade produkter som var hutlöst dyra och ofta inte ens fungerade). Jag tror dock inte att man kan låta marknadskrafterna styra allt, även om det är en fin tanke vet jag att det inte går i praktiken. Alltså måste det fortfarande finnas kvar några regleringar och på vissa marknader även offentligt ägda aktörer. Det bör dock hållas till ett minimum och enbart ta hand om viktiga grundläggande samhällsfunktioner. Det är bara att inse att även det offentliga kan vara den bästa förvaltaren i vissa lägen. Därmed inte sagt att det inte går att konkurrensutsätta det offentliga för att tillse att kvalitén bibehåller hög standard.

Nej, nu har jag pladdrat på tillräckligt om liberala värderingar. Nu är det dags att lägga upp vår debattartikel!