29 mars, 2007

HBT-äktenskap och könskorrigeringar

Äntligen! Äntligen har utredningen om en könsneutral äktenskapsbalk presenterats. Föga förvånande, då en majoritet av svenska folket och riksdagsledamöterna är för en könsneutral äktenskapslagstiftning, rekommenderar utredningen att det registrerade partnerskapet tas bort och äktenskapet blir giltigt oavsett vilket kön man valt att gifta sig med.

Föga förvånande, men dock irriterande och oroväckande, är att Kristdemokraterna direkt högg mot förslaget och sade sig lova att motarbeta alla förslag från regeringen att göra förändringar i denna riktning. Centern och Folkpartiet har, som de liberala partier de är, tagit ställning för ett förslag som leder till en könsneutral lagstiftning. Frågan är vilka Kristdemokraternas reella chanser till blockering är?

Vilka är deras möjligheter? Att helt stoppa förslaget genom att kräva att samtliga allianspartier röstar mot alla förslag till förändring är inte realistiskt, då minst ett av partierna gått till val på att genomföra denna förändring. Om man skulle byta ståndpunkt skulle man tappa allt för mycket politiskt förtroendekapital, så som jag ser det. Det gäller bara att även partiledningen inser detta.

Det som återstår är då att se till att regeringen inte lägger en proposition, utan att förslaget kommer från riksdagen. Frågan är hur intelligent detta drag skulle vara från Kristdemokraternas och alliansens sida. Vill man visa att alliansen inte har viljan att driva frågor utan i stället väljer att överlåta initiativet till riksdagen? Förvisso är ju alternativet att köra över ett av allianspartierna, men frågan är om det inte är värt det.

Något som fått mindre uppmärksamhet är för övrigt att det kommit en utredning kring könsidentitet och könskorrigering. En utredning som i mångt är bra, men som fortsätter förnedring och diskriminering av transpersoner utan någon som helst saklig grund.

Framför allt föreslår utredningen att alla könsceller måste avlägsnas och att det inte ska vara tillåtet att frysa ner spermier eller ägg för att i efterhand använda sig av konstgjord befruktning eller liknande för att ändå skaffa sig en biologisk avkomma. Var finns logiken i detta? Varför ska detta tjäna något som helst syfte förutom att ytterligare trycka ner i halsen på transpersoner att de ur samhällets synpunkt är konstiga och mindre värda?

Att man dessutom fortfarande vill ha kvar kravet på att transpersoner som vill genomföra en könskorrigering ska vara ogifta spär på detta. Varför ska man inte kunna fortsätta vara gift om båda parter nu vill det?

Nej, denna utredning hoppas jag blir korrigerad innan det är dags att stöpa om lagen. Och jag hoppas innerligt att Kristdemokraterna inte får något större inflytande över det kommande förslaget här heller, för vem vet vad det skulle kunna medföra?

Att hyra eller äga sin bostad - det är frågan

Det är en stor förbättring för Sverige att vi nu fått borgerlig regering och borgerligt styre i många kommuner och landsting. Tyvärr har borgerligheten börjat gå lite för långt för att få igenom några av sina hjärtefrågor, bara för att de varit tvugna att vänta så länge. Ytterligheter är farliga, och framför allt är det farligt att ha för bråttom. Ett bra exempel är utförsäljningen av allmännyttan.

Visst är det så att människor ska få möjligheten att äga sin egen bostad. Det är viktigt att blanda olika bostadsformer inom områden för att råda bot på segregation och liknande. Självklart, absolut, kör på.

Problemet kommer när man vill sälja ut allt som går, när man försöker att övertyga människor som inte vill och som kanske inte heller kommer ha möjlighet att köpa sin lägenhet när området ombildas.

Min första invändning gäller för alla oss unga. När jag skulle flytta hemifrån fanns det inte en chans att jag skulle flytta till en bostadsrätt. Jag studerade, hade inget utom studielån att leva på och skulle aldrig kunnat få ett lån till att köpa en lägenhet i Stockholm. Jag vill inte heller vara beroende av mina föräldrar trots att det skulle gå för min del. Då har jag det ändå så pass bra, många kan inte få hjälp från föräldrarna vad gäller att gå i borgen för ett lån. Om nu nästan alla hyresrätter ska ombildas, vart ska då alla unga ta vägen när de vill ha en första bostad? I Stockholm är det redan nu för svårt för unga att få en bostad och åldern stiger hos de som flyttar hemifrån för första gången. Denna utveckling måste motverkas.

Hur löser man då det? Det finns två saker att göra;
Antingen behåller man de hyresrätter av mindre storlek som finns, och dessutom bygger fler billiga hyresrätter, ettor som får en sådan standard att hyrorna inte överstiger 3 500 kr i månaden.
Eller så måste man, om man väljer att omvandla alla ettor till bostadsrätter, införa en statlig lånegaranti så att även unga utan fast arbete kan köpa sin bostadsrätt.
Frågan är vilket av alternativen som borgerligheten vill genomföra. Att fortsätta att avveckla hyresrätterna utan att göra några andra förändringar slår ut alla unga från bostadsmarknaden, i varje fall alla unga som vill studera eller som inte kan få ett fast jobb. Och den gruppen utgör en klar majoritet av de unga idag, något som regeringspartierna redan konstaterat och uppmärksammat. Trots det vill man göra arbetssituationen för unga mindre säker. Visst, det är bra, vi måste öka rörligheten på arbetsmarknaden för att få fler i arbete, men hur påverkar det ungas möjligheter att få banklån? Det lär inte bli positivt i alla fall.

Min andra invändning är att många i de områden som de styrande i Stockholm har lagt högst upp på priotiteringslistan för ombildning inte kan ta de lån som krävs för att köpa sin lägenhet, i varje fall inte om man ser till standardförfarandet för att ge lån. Att på detta sätt tvinga folk till att bli hyresgäster hos sina grannar är inte acceptabelt. Jag tycker om principen att skapa mer blandade områden, låta det finnas både hyres- och bostadsrätter inom samma bostadsområde är ett bra sätt att bryta de segregerande mönster som finns. Dock måste staden i detta fall gå in med lånegarantier så att alla som vill kan få lån till att köpa sina lägenheter. Det bör inte bli någon stor kostnad för staden, men det måste göras.

Slutligen måste det ju påpekas, något som borde vara självklart men som inte är det för alla. Nämligen att man inte får ombilda alla hyresrätter till bostadsrätter. För mig är det självklart att det fortfarande ska finnas hyresrätter, men i mina kontakter med borgerliga politiker och debattörer har jag insett att detta inte är självklart för alla.

Med dessa reservationer måste jag ändå ställa mig bakom idéerna om ombildande av hyresrätter. Hoppas att ombildningarna sker med den eftertanke som alltid bör föregå politiska beslut.

Gammalt men ständigt aktuellt; Lex Orwell

Här kommer första blogg-inlägget av flera som berör saker som egentligen hunnit bli lite inaktuella. Trots det lägger jag upp mina åsikter om dessa, då jag tycker det är viktigt för debatten att ha flera olika synpunkter tillgängliga.

Det första jag vill kommentera är det lagförslag som lagts av den borgerliga regeringen beträffande FRAs möjligheter till signalspaning, den så kallade Lex Orwell.

Redan när lagförslaget presenterades för en längre tid sedan reagerade jag starkt negativt mot det. Min syn på liberalism är att man som liberal ska värna individens rättigheter och friheter. Lex Orwell gör det rakt motsatta. Det är för mig obegripligt att flera liberala partier, med det som ska vara det främsta liberala partiet i Sverige, Folkpartiet, i spetsen lägger fram ett förslag som detta. Det är ett förslag som hör hemma på yttersta höger- eller vänsterkanten, men inte i den liberala mittfåra där jag själv befinner mig och hoppas att mitt parti ska befinna sig.

Visst har flera av partierna i vår borgerliga regering profilerat sig med hårdare tag mot de flesta, men här har man korsat någon slags gräns. Det privata ska man inte lägga sig i. Avlyssning utan misstanke om brott är helt oacceptabelt. Att dessutom inte ha en oberoende övervakning av att avlyssningen går rätt till gör det hela mer horribelt. Det finns inget argument som för en sann liberal kan motivera avlyssning av all kommunikation som passerar att lands gränser, eller för den delen av all kommunikation oberoende av avsändare och mottagare oberoende av kanal eller begränsning. Avlyssning ska användas som spaningsmedel vid misstanke om brott eller hot, inget annat.

Som jag läste i en artikel i Nu idag, så har svenska liberaler en klar färg som i stället motsvarar de konservativa i USA. Liberalerna i USA står ofta för en liberalism som ligger närmare min syn på liberalismen, även om även dessa måste modifieras för att bli riktigt liberala. Jag tror också att många gräsrötter med mig står för detta inom Folkpartiet. Varför är då partiledningen så långt från verkligheten att man inte längre står upp för liberala ideal, så som den enskildes rätt till privatliv utan insyn från staten? Det är en fråga som återstår att lösa.

I denna debatt är det också värt att ta upp de lagar som redan finns, om lagring av all mobiltrafik i sex månader, som beslutats om på EU-nivå. Det är en lag som måste bort, det är kränkande för individens integritet. Den har inget att göra i ett öppet demokratiskt samhälle. Ingen ska behöva känna sig rädd för att kommunicera bara för att de vet att personliga sms och samtal lagras och, av misstag eller medvetet, skulle kunna komma ut till andra berörda än de som varit inblandade i samtalet. Liberaler i hela Europa borde samverka för att motverka ökad övervakning och intrång i individernas privatliv.

Jag hoppas innerligt att Folkpartiet inser sitt misstag att hela tiden propagera för hårdare tag och rättsliga övergrepp, och övergår till en vettig socialliberalism som inte slutar ställa krav, men som håller sig utanför den privata sfären och låter människor leva utan att vara rädda för att deras varje rörelse eller kommunikation övervakas. Det finns ett flertal liberaler som står och väger mellan Folkpartiet och Piratpartiet, just för att piratpartiet i sann liberal anda arbetar för individens rättigheter och personliga integritet. Om Folkpartiet och den liberala rörelsen i längden ska kunna hävda sin position måste man återgå till de klassiska värderingar som idag företräds främst av LUF och Piratpartiet.

28 mars, 2007

Födelsedag

Idag fyller man år då. Det gör man visst en gång om året.
Så vad har jag åstadkommit under det senaste året?

Tja, jag har mist den underbaraste pojkvän jag någonsin haft, jag har hamnat efter med massor med skola och jag har gjort min chef arg på mig.

Sen har jag i och för sig också kommit med i ett gäng styrelser, blivit vald till talman för min studentkår och faktiskt fått ett jobb där jag har en chef som kan bli arg på mig... Så det är väl inte bara dåligt. Dessutom är ett par av styrelserna jag kommit med i sådana styrelser som kan leda till ännu fler politiska uppdrag inom den liberala rörelsen, något jag ser fram emot. Man får vara glad för det lilla så att säga.

Nu har jag levt ett kvarts sekel, idag blev jag officiellt 25 år. Det känns gammalt. Det känns som att jag inte har hunnit allt jag borde och vill. Vet inte hur man avhjälper det tyvärr.

En annan not är att det nästan inte är någon som kommit ihåg att jag fyller år. Bara ett par kompisar som ringt, ytterligare ett par som skickat sms och sen några som sett på Qruiser att jag fyller år och skickat ett mess där. Men nästan ingen av de närmaste vännerna har hört av sig. Vad har jag gjort för fel? Alla vet att jag fyller och när, alla vet att jag fyller 25. Hur har de då kunnat glömma? Eller väntar de på att jag ska skicka en inbjudan till en fest?

Dagen rent allmänt har bjudit på två gratulationskort och i övrigt ingenting. Föreläsning på dagen, jobb nu. Inget roligt. Inget speciellt alls under hela dagen.
Så roligt var det att bli 25.