Gammalt men ständigt aktuellt; Lex Orwell

Här kommer första blogg-inlägget av flera som berör saker som egentligen hunnit bli lite inaktuella. Trots det lägger jag upp mina åsikter om dessa, då jag tycker det är viktigt för debatten att ha flera olika synpunkter tillgängliga.

Det första jag vill kommentera är det lagförslag som lagts av den borgerliga regeringen beträffande FRAs möjligheter till signalspaning, den så kallade Lex Orwell.

Redan när lagförslaget presenterades för en längre tid sedan reagerade jag starkt negativt mot det. Min syn på liberalism är att man som liberal ska värna individens rättigheter och friheter. Lex Orwell gör det rakt motsatta. Det är för mig obegripligt att flera liberala partier, med det som ska vara det främsta liberala partiet i Sverige, Folkpartiet, i spetsen lägger fram ett förslag som detta. Det är ett förslag som hör hemma på yttersta höger- eller vänsterkanten, men inte i den liberala mittfåra där jag själv befinner mig och hoppas att mitt parti ska befinna sig.

Visst har flera av partierna i vår borgerliga regering profilerat sig med hårdare tag mot de flesta, men här har man korsat någon slags gräns. Det privata ska man inte lägga sig i. Avlyssning utan misstanke om brott är helt oacceptabelt. Att dessutom inte ha en oberoende övervakning av att avlyssningen går rätt till gör det hela mer horribelt. Det finns inget argument som för en sann liberal kan motivera avlyssning av all kommunikation som passerar att lands gränser, eller för den delen av all kommunikation oberoende av avsändare och mottagare oberoende av kanal eller begränsning. Avlyssning ska användas som spaningsmedel vid misstanke om brott eller hot, inget annat.

Som jag läste i en artikel i Nu idag, så har svenska liberaler en klar färg som i stället motsvarar de konservativa i USA. Liberalerna i USA står ofta för en liberalism som ligger närmare min syn på liberalismen, även om även dessa måste modifieras för att bli riktigt liberala. Jag tror också att många gräsrötter med mig står för detta inom Folkpartiet. Varför är då partiledningen så långt från verkligheten att man inte längre står upp för liberala ideal, så som den enskildes rätt till privatliv utan insyn från staten? Det är en fråga som återstår att lösa.

I denna debatt är det också värt att ta upp de lagar som redan finns, om lagring av all mobiltrafik i sex månader, som beslutats om på EU-nivå. Det är en lag som måste bort, det är kränkande för individens integritet. Den har inget att göra i ett öppet demokratiskt samhälle. Ingen ska behöva känna sig rädd för att kommunicera bara för att de vet att personliga sms och samtal lagras och, av misstag eller medvetet, skulle kunna komma ut till andra berörda än de som varit inblandade i samtalet. Liberaler i hela Europa borde samverka för att motverka ökad övervakning och intrång i individernas privatliv.

Jag hoppas innerligt att Folkpartiet inser sitt misstag att hela tiden propagera för hårdare tag och rättsliga övergrepp, och övergår till en vettig socialliberalism som inte slutar ställa krav, men som håller sig utanför den privata sfären och låter människor leva utan att vara rädda för att deras varje rörelse eller kommunikation övervakas. Det finns ett flertal liberaler som står och väger mellan Folkpartiet och Piratpartiet, just för att piratpartiet i sann liberal anda arbetar för individens rättigheter och personliga integritet. Om Folkpartiet och den liberala rörelsen i längden ska kunna hävda sin position måste man återgå till de klassiska värderingar som idag företräds främst av LUF och Piratpartiet.