Att hyra eller äga sin bostad - det är frågan

Det är en stor förbättring för Sverige att vi nu fått borgerlig regering och borgerligt styre i många kommuner och landsting. Tyvärr har borgerligheten börjat gå lite för långt för att få igenom några av sina hjärtefrågor, bara för att de varit tvugna att vänta så länge. Ytterligheter är farliga, och framför allt är det farligt att ha för bråttom. Ett bra exempel är utförsäljningen av allmännyttan.

Visst är det så att människor ska få möjligheten att äga sin egen bostad. Det är viktigt att blanda olika bostadsformer inom områden för att råda bot på segregation och liknande. Självklart, absolut, kör på.

Problemet kommer när man vill sälja ut allt som går, när man försöker att övertyga människor som inte vill och som kanske inte heller kommer ha möjlighet att köpa sin lägenhet när området ombildas.

Min första invändning gäller för alla oss unga. När jag skulle flytta hemifrån fanns det inte en chans att jag skulle flytta till en bostadsrätt. Jag studerade, hade inget utom studielån att leva på och skulle aldrig kunnat få ett lån till att köpa en lägenhet i Stockholm. Jag vill inte heller vara beroende av mina föräldrar trots att det skulle gå för min del. Då har jag det ändå så pass bra, många kan inte få hjälp från föräldrarna vad gäller att gå i borgen för ett lån. Om nu nästan alla hyresrätter ska ombildas, vart ska då alla unga ta vägen när de vill ha en första bostad? I Stockholm är det redan nu för svårt för unga att få en bostad och åldern stiger hos de som flyttar hemifrån för första gången. Denna utveckling måste motverkas.

Hur löser man då det? Det finns två saker att göra;
Antingen behåller man de hyresrätter av mindre storlek som finns, och dessutom bygger fler billiga hyresrätter, ettor som får en sådan standard att hyrorna inte överstiger 3 500 kr i månaden.
Eller så måste man, om man väljer att omvandla alla ettor till bostadsrätter, införa en statlig lånegaranti så att även unga utan fast arbete kan köpa sin bostadsrätt.
Frågan är vilket av alternativen som borgerligheten vill genomföra. Att fortsätta att avveckla hyresrätterna utan att göra några andra förändringar slår ut alla unga från bostadsmarknaden, i varje fall alla unga som vill studera eller som inte kan få ett fast jobb. Och den gruppen utgör en klar majoritet av de unga idag, något som regeringspartierna redan konstaterat och uppmärksammat. Trots det vill man göra arbetssituationen för unga mindre säker. Visst, det är bra, vi måste öka rörligheten på arbetsmarknaden för att få fler i arbete, men hur påverkar det ungas möjligheter att få banklån? Det lär inte bli positivt i alla fall.

Min andra invändning är att många i de områden som de styrande i Stockholm har lagt högst upp på priotiteringslistan för ombildning inte kan ta de lån som krävs för att köpa sin lägenhet, i varje fall inte om man ser till standardförfarandet för att ge lån. Att på detta sätt tvinga folk till att bli hyresgäster hos sina grannar är inte acceptabelt. Jag tycker om principen att skapa mer blandade områden, låta det finnas både hyres- och bostadsrätter inom samma bostadsområde är ett bra sätt att bryta de segregerande mönster som finns. Dock måste staden i detta fall gå in med lånegarantier så att alla som vill kan få lån till att köpa sina lägenheter. Det bör inte bli någon stor kostnad för staden, men det måste göras.

Slutligen måste det ju påpekas, något som borde vara självklart men som inte är det för alla. Nämligen att man inte får ombilda alla hyresrätter till bostadsrätter. För mig är det självklart att det fortfarande ska finnas hyresrätter, men i mina kontakter med borgerliga politiker och debattörer har jag insett att detta inte är självklart för alla.

Med dessa reservationer måste jag ändå ställa mig bakom idéerna om ombildande av hyresrätter. Hoppas att ombildningarna sker med den eftertanke som alltid bör föregå politiska beslut.