Det HBT-fientliga österlandet slår till igen

Så har det hänt igen. En till gayparad i östeuropa slutar med blodsutgjutelse. Den här gången är det Moskva som får skämmas inför världssamfundet. Tidigare har bland annat Polen, Moldavien, Lettland och Estland utmärkt sig som gayfientliga länder i östra Europa.

Jag förstår inte denna extrema fientlighet mot HBT-personer i dessa länder. Det är inte länder som har en tradition av att vara extra religiösa och värdekonservativa, de har snrare en historia som kommunistiska länder där religionen tryckts ned av pragmatiska makthavare som inte velat ha en stark rörelse vid sidan av det kommunistiska partiet.

Problemet är dock där och kräver åtgärd. Ryssland och Moldavien är lite svårare att komma åt givetvis, då de inte är med i gemenskapen som EU innebär, men Polen, Lettland och Estland ingår i vår gemenskap. Därför borde vi också kunna använda oss av EU för att trycka på för mänskliga rättigheter. Att neka en gayparad tillstånd på grund av att man personligen tycker att homosexuella är "ett djävulskt påfund" (som borgmästaren i Moskva uttryckte det) är oacceptabelt i ett demokratiskt land som skrivit på FN:s konvention om mänskliga rättigheter (och för den delen Europakonventionen). Att kalla sig demokratiskt land utan att acceptera de mänskliga rättigheterna anser jag inte heller vara möjligt, det är en självmotsägelse.

Hur ska vi då kunna hjälpa våra systrar och bröder (eller vilka könsepitet man nu känner för att använda) i östra Europa? Jag har undrat det förut och jag undrar det fortfarande. Att EU tagit ställning för HBT-rättigheter och kritiserat Polen för deras orimliga försök till diskriminerande lagförslag är ett första steg. Vi måste dock gå längre. EU måste lägga fram ett dokument där det klart och tydligt framgår vilka fri- och rättigheter man garanteras som medborgare i ett EU-land och där det också tydligt framgår vilka sanktioner som kan sättas in om ett land förvägrar sina medborgare dessa.

Tyvärr löser det ju inte problemet i Ryssland idag. Här måste EU agera dels genom FN och dels genom att i sina bilaterala politiska och ekonomiska relationer utöva påtryckningar för att Ryssland ska acceptera de mänskliga rättigheterna. Det är svårt att förmå ett stort, egoistiskt och verklighetsfrånvänt land som Ryssland att genomföra sådana reformer, men det är inte en anledning till att inte ens försöka eller för den delen fortsätta att oförtrutligt ställa krav. Förändring kommer inte av sig själv, någon måste vilja få till en förändring och någon måste arbeta för att den ska komma till stånd.

Min uppmaning till alla politiker, både i Sverige och i Bryssel, är att ta upp kampen för mänskliga rättigheter, och då specifikt HBT-rättigheter, i Östeuropa. Vi i Europa måste stå enade om vi ska kunne få till en förändring.

Äntligen studentrabatt på SL

Idag kom äntligen det för alla Stockholms studenter glädjande beskedet; SL inför studentrabatt till hösten. Precis som väntat var inte rabatten allt vi hade hoppats på, då den enda rabatten är på terminskort och inte på vanliga månadskort, men det är en utveckling i rätt riktning. Alliansen har infriat ännu ett av sina vallöften i landstinget.

Det som är värt att notera är att socialdemokraterna fortfarande är delvis motståndare till rabatten:

Under vår mandatperiod föredrog vi ett rättvisare system för alla med
enhetstaxa. Men det är klart att det här är glädjande för studenterna.

Lars Dahlberg (s), landstingsråd och 2:e vice ordförande i SL:s
styrelse

Den invändning som Socialdemokraterna använde under föregående mandatperiod, när vi från Stockholms studentkårer uppvaktade landstingets politiker för att redan då få studentrabatt på månadskort och liknande, var att rabatten skulle vara orättvis. Hur man motiverar att det är mer rättvist att göra det billigare för alla att åka enstaka resor inom länet än att göra det billigare för studenter som åker varje dag och är beroende av månadskort, det förtäljer inte historien i Lars tappning.

Enligt dåvarande trafiklandstingsrådet Anna Kettner skulle en studentrabatt vara orättvis mot andra grupper i samhället med låga inkomster, exempelvis arbetslösa eller ensamstående mammor. Därför skulle man heller inte införa rabatten även om den skulle minska orättvisorna för i alla fall några människor. Varför man inte använde samma argument för att avskaffa pensionärsrabatten vet jag inte.

Oavsett är det ett glädjande besked så mitt (troligtvis) sista år på högskolan kommer jag få totalt 2 000 kr mer kvar i plånboken enligt SvD:s uträkningar. Synd bara att rabatten inte kom tidigare, men det är tydligen så att (s) inte är villiga att lägga pengar på alla grupper som har det dåligt ekonomiskt i samhället. Det krävdes en alliansmajoritet för att våga förbättra för ekonomiskt utsatta grupper.

Nog för att jag tycker att Moderaterna ibland går lite väl långt när de kallar sig Sveriges nya arbetarparti, men sådana här händelser får mig faktiskt att undra om de inte har rätt.

Rojalist? Javisst!

Har diskuterat monarkin med en massa människor de senaste dagarna, vet inte varför. Det har inte varit jag som dragit upp det vid något tillfälle. Däremot har jag en del tankar som jag än så länge verkar vara rätt ensam om, men som skulle kunna vara en lösning som större delen av det svenska folket skulle kunna gå med på.

Först lite bakgrund.

1523 uppsteg Gustav Vasa på Sveriges tron. Dessförinnan hade vi varit i union med Danmark, den så kallade Kalmarunionen. Innan denna kom till stånd valde vi i Sverige kungar från lite olika håll, oftast från ett fåtal familjer där man innehaft konungamakten redan innan.
Efter att Gustav Vasa valts till kung genomförde han en betydande reform på den här fronten; Konungamakten blev ärftlig, såsom redan hade skett på många håll i Europa. Det var alltså först i början av 1500-talet som vi fick en arvsmonarki, innan var monarkin en primitiv variant på demokratiska val. Exakt vilka som hade rösträtt och även rätt eller möjlighet att kandidera har jag inte full koll på men man kan i varje fall säga att det inte var öppna och demokratiska val i modern mening.

Nåväl, hoppa framåt 500 år till idag.

Idag finns Republikanska föreningen som vill avskaffa monarkin och införa republik. Den stora anledningen till detta är egentligen inte att vår nuvarande regent missköter sitt jobb (även om ett fåtal personer också har det som anledning) utan principen att man inte ska kunna ärva makt.

Från vänsterhåll faller det helt i linje med de vanliga kraven på hård beskattning av rika; alla ska ha samma möjligheter och varken makt eller ekonomiskt välstånd ska kunna ärvas (om jag har förstått socialismen korrekt). Från liberalt håll är det helt enkelt principen att en individ inte ska vara förutbestämd till en viss uppgift utan ska ha rätt att välja själv, samt att det är odemokratiskt att ha ett offentligt ämbete till vilket det inte sker demokratiska val.

Samtidigt finns det mer pragmatiska liberaler som inte tycker vi ska införa republik helt enkelt därför att kungahuset
a) gör ett så bra jobb och fungerar minst lika bra som en president skulle göra och
b) det är en fin tradition som man inte vill ta död på.

Jag går med på principen, på samma sätt som jag tidigare gått med på principen att obligatoriskt medlemskap i studentkårer inte är förenligt med liberala principer. Samtidigt vill jag inte ersätta något enbart för principens skull. Precis som i kårobligatoriefrågan efterlyste jag att man skulle presentera hur studentinflytandet skulle säkras innan man avskaffade obligatoriet, vill jag i fallet republik kontra monarki veta hur man ser på ett presidentämbete och hur man ska organisera denna reform innan man genomför den.

Många som man pratar med ser på presidenten som en mer ceremoniell post som möjligen kan ges lite större befogenheter än dagens monark, men där man bibehåller som främsta syfte att vara en bra representant för landet. Det finns en del andra syner på posten, men hur man än ser på det handlar det egentligen bara om att man ska välja den person som sitter där.

En sista poäng, innan jag går in på mitt förslag, är att det nästan inte finns någon republikan som i praktiken vill genomföra förändringen förrän efter Viktoria har blivit drottning och med avsikt att inte heller byta ut henne utan genomföra förändringen först vid hennes frånfälle (eller möjligen abdikering/pension, Viktoria kanske är en modern tjej även på denna punkt?).

Allt detta sammantaget har jag hittat en lösning som borde tilltala rojalister med vurm för traditioner, och republikaner som vill se en demokratiskt vald statschef.

Låt oss återgå till tiden innan Gustav Vasa och återinföra valmonarkin!

I praktiken är det lite skillnad mellan detta och republik, men det finns några viktiga skillnader som kan göra denna lösning mer acceptabel för rojalister.

Den viktigaste skillnaden är att vi fortsätter att kalla oss en monarki. Det betyder att vi kan bibehålla traditioner förknippade med monarkin och att vi även i fortsättningen har en monark på tronen. Däremot väljs denna, kanske för en mandatperiod på säg 5-10 år, och kan om man så vill bytas ut efter denna period, och fungerar på så sätt som en president.

Den konstitutionella makten för monarken kan regleras i en ny grundlag. Vi kan säkerligen tänka oss en monark som får rätt att uttala sig i vissa frågor som enar stora delar av folket men däremot inte uttalar sig i exempelvis skattepolitik eller andra detaljer. Monarken bör givetvis kunna rösta precis som alla andra, och därmed ha rätt till valhemlighet som alla andra.

Monarken kan även fortsättningsvis disponera Drottningholm som boställe och Stockholms Slott som representationsvåning. Däremot kan man genom en förändring öppna för att Stockholms Slott även kan användas för annan statlig representation och på så sätt användas mer effektivt. Övriga kungliga slott och egendomar är mer onödiga att behålla i statlig regi utom i de fall de är rena museiföremål. Dessutom bör man på något sätt dela ut en del egendomar, exempelvis Soliden, till familjen Bernadotte. Man kan säga mycket om rättvisa och vem som betalt för dessa egendomar, men faktum är att familjen dels gjort ett jobb i snart 200 år och dels att en del egendomar köpts in med pengar som tjänats in genom exempelvis värdepappersinvesteringar.

Jag skulle gärna genomföra en grundlagsreform för att göra Sverige till (världens enda?) valmonarki.
Är du med mig?

Tillbaka på banan

Så var man äntligen tillbaka... Har varit förkyld i en vecka och börjar äntligen bli frisk. Det är rätt paradoxalt; Man har hur mycket tid som helst när man är sjuk till att skriva blogginlägg, plugga och allt annat som man ligger efter med, men eftersom man är sjuk funkar inte hjärnan till att göra något som är mer ansträngande än att läsa eller kolla på film.

Nu ska jag i alla fall komma tillbaka och blogga lite mer, så håll utkik efter nya roliga inlägg!

En liberal seger i konservatismens högborg

Idag kom beskedet som vi liberaler väntat på; Göran Hägglund står på sig, trots intern opinion mot förslaget, och öppnar svenska abortkliniker även för kvinnor som inte är bosatta i Sverige. Detta är helt i enlighet med rådande EU-direktiv om att man inom EU ska ha sjukvård på lika villkor även om man för närvarande inte befinner sig i sitt hemland.

Jag har flera gånger fått höra, från många olika håll, att den bästa kandidaten att ta över partiledarposten inom Folkpartiet är Göran Hägglund; Göran är klassisk socialliberal och det är oftast en sådan man hör rop efter inom Folkpartiet. Att Göran är ledare för Sveriges mest konservativa parti är rätt intressant med tanke på dessa omdömen.

Oavsett vilket är det mycket glädjande att se att vår socialminister kan ta sitt ansvar och genomdriva en politik som gagnar alla och som är Europatillvänd. Göran Hägglund har visat att han vågar stå upp för en liberal politik när det finns klara argument för att föra den, trots att hans eget parti inte ställer sig upp bakom dessa värderingar. Som minister i en alliansregering vågar han ställa sig upp för den överenskomna politiken inom alliansen.

Nu hoppas vi bara att Göran vågar stå upp för den könsneutrala äktenskapslagstiftningen. Det ryktas att regeringen kommer skicka ut ett sådant lagförslag på remiss inom de närmaste månaderna. Kan Göran Hägglund visa sin liberala sida än en gång och ställa sig på de andra allianspartiernas sida i denna fråga inom regeringen? Jag har faktiskt höga förhoppningar trots hans uttalanden på Stockholm Prides partiledardebatt förra sommaren.

Mer information om var abortlagstiftningen ligger idag finns på SvD.se och DN.se.

Ge inte "Sarko" något murbruk

Frankrike valde i söndags Nicolas Sarkozy till sin nye president. Tyvärr, måste jag säga. Sarkozy må vara högerns kandidat men han är absolut inte det fördelaktigare valet för ett utvecklat Europa, ett Europa som går åt ett liberalare håll.

"Sarkozy vill ha fästning Europa" ropar SvD ut i en artikel på tisdagen. Det är bara ett exempel på det jag menar, men det är ett väldigt bra ställe att inleda debatten om riskerna med den nye Franske presidenten. Sarkozy står för att alltid sätta vad som är bäst för Frankrike i första rummet, det som är bäst för hans europeiska grannar i andra hand och det som är bra för resten av världen verkar inte finnas på hans dagordning.

Sarkozy har förvisso gått ut med "Europa först" men jag tror att vi alla vet att när det kommer till punkter där Frankrike hamnar i konflikt med resten av Europa kommer Sarkozy att driva den franska linjen in absurdum. Fästning Europa är en klar fingervisning åt detta håll. Hans uttalade mål är franska förslag som funnits under olika lång tid och som alla stött på patrull i övriga EU. Självförsörjning för jordbruket (dvs släpp inte in några utvecklingsländer i konkurrensen; köp undermåliga och dyrare produkter från Frankrike i stället) eller ett politiskt Europa (där Europa styrs av en inre krets bestående av regeringar och, får vi nog gissa, där Frankrike har rejält mycket mer att säga till om än exempelvis Sverige).

För Europas väl hade valet av Royal i söndags varit bättre, även om även hon spelar mycket på Frankrikes intressen verkade hon ha större kompromissvilja i Europeiska frågor. Det är dödfött att få igenom några reformer i EU innan Frakrike framför allt har släppt sina orimliga krav på jordbruksstödet. För att få till stånd det krävs en president i Frankrike som har viljan och kraften att kompromissa även om det kommer innebära protester från de inhemska bönderna på kort sikt.

Det som är läskigast är Sarkozys vilja att stänga alla Europas gränser. Han har uttalat sig för en hel del principer som rimmar illa med det som bland annat min lokalavdelning i Folkpartiet ställt sig bakom, nämligen att öppna våra gränser för en i princip fri invandring när det gäller flyktingar och arbetskraftsinvandring. Vi kan inte stänga ute människor som flyr från hemska förhållanden, oavsett om det är krig, förföljelse eller horribel fattigdom. Vi har en skyldighet att ta emot dem så länge vi har så pass mycket högre materiell standard och demokratisk frihet jämfört med deras hemländer.

Sarkozy har en klar agenda mot Turkiet. EU försöker att genom att locka med medlemskap förmå Turkiet att genomföra reformer i sitt demokratiska system samt att arbeta med mänskliga rättigheter. Sarkozy kommer i stället driva att vi stänger ute Turkiet och låter dess medborgare klara sig bäst de kan själva. Han vill hellre bygga murar mot allt som inte är västeuropeiskt och kristet och på så sätt ge islamisterna vatten på sin kvarn, än öppna upp och arbeta med morötter för att öka demokratin i världen och på så sätt ge fler tillgång till grundläggande fri- och rättigheter.

Sammantaget är det en klart anti-liberal och på vissa sätt främlingsfientlig agenda som drivs av Frankrikes nya president, och då har vi inte ens tittat på de inrikespolitiska aspekterna. Det är tillräckligt avskräckande att se vad som kan hända om Sarkozy gör sina tidigare uttalanden till sin nya politik.

Sarkozys agenda måste motarbetas å det starkaste av liberala länder som Sverige. Vi vill ha ett öppet, liberalt Europa, inte ett stängt och arrogant Europa som liknar dagens USA. Ge inte Sarkozy murbruk till sitt bygge av Fästning Europa.

Skräm kortkunderna bara, gör det

Sitter på jobbet just nu. Arbetar med bankkort inom Swedbank på olika sätt, och har väldigt bra koll på hur kort fungerar. Döm då om min förvåning när jag inser att informationsansvarig hos vår konkurrent Eurocard inte verkar veta det!

DN.se kör en artikel om att många kortnummer hos Eurocard är på vift. Där förekommer följande ordväxling:

Ska man till exempel alltid riva sönder kortkvittona i småbitar, för att bedragare inte ska få tag på numren?

- Ja. Annars är det ett sätt som de kan få tag på kortnummer men tyvärr inte det enda sättet.

Jag vet inte riktigt vad hon tänker på för kvitton, men de kvitton man får i affären har större delen av kortnumret bortcensurerat av säkerhetsskäl. Kortnumret framgår bara i sin helhet på det kvitto som butiken måste ha kvar hos sig för att kunna styrka köpet, inte på det kvitto som man får med sig hem. Att riva sönder det kvitto man själv fått är med andra ord tämligen onödigt.

Det enda som Eurocard uppnår med det här uttalandet är att alla kortutgivare, inklusive vi på Swedbank, kommer få en massa samtal från oroliga kunder som råkat slänga ett helt kvitto i en soppåse någonstans. Tack för den, det känns som att jag hade lite för lite att göra på jobbet just nu, så det är ju tur att ni hittar på mer onödigt jobb åt mig och mina kollegor.

Skrattar bäst som skrattar sist

Jag vet inte hur många av er som såg dokumentären om Göran Perssons år som statsminister. Den bjöd kanske inte på jättemånga nyheter men den gav oss ändå en inblick i hur godsägaren tänkte under sina regeringsår.

En kommentar som Persson lät undslippa sig var att han "tyckte synd om killen", med adress till Carl Bildt som just då inte hade något nytt jobb klart. Persson påstod sig ha erbjudit Bildt jobbet som generaldirektör för luftfartsverket men att Bildt tackat nej.

Som säkert är bekant fick Bildt därefter en hel del diplomatiska toppuppdrag och även en hel del uppdrag i bolagsstyrelser.

Göran Persson verkar inte ha samma problem. Idag meddelas att Göran Persson får nytt jobb hos PR-konsulten JKL. Det hela diskuteras givetvis men jag ser inga problem med det. Däremot älskar jag verkligen Carl Bildts kommentar till det hela;

Det är väl bra att grabben får ett jobb. Jag lyckönskar honom.

Källa: DN.se

Den kängan visste precis var den satt. Grattis till både Göran och Carl.

Jämställdheten sprider sig

Det är alltid lika glädjande när man får bevis på att samhället blir mer jämställt. Ibland är det förstås inte alltid positiva händelser, men det är i alla fall bevis på en utveckling.

Idag hände det, förmodligen för första gången i Sverige, att en kvinna dömdes för vapenvägran. Kort sammanfattat handlar det om att tjejen i fråga anmälde sig frivilligt till militärtjänsten, men hann ångra sig tills hon skulle rycka in. Hon vägrade ta emot vapnet när utrustningen lämnades ut och det ledde till slut till att hon dömdes till fängelse.

Det är kanske inte alltid så kul att läsa om att man döms till fängelse, men det är glädjande att man nu tar kvinnlig militärtjänstgöring på samma allvar som manlig dito, och dömer vapenvägrande kvinnor till fängelse precis som man gör med män. Nu väntar vi bara på lika villkor vad gäller mönstring och tjänstgöring för båda könen också.

Vad gör Sverigedemokraterna i min blogg?

Har lagt upp en liten Google-annons i kanten på min blogg. Tror inte den kommer ge mig några pengar direkt, men om den gör det är det ju välkommet. Som student har man det inte direkt fett.

Nu börjar jag dock undra om det var ett bra val?

Jag kollade igenom bloggen för att se om det kommit några roliga kommentarer. Döm om min bestörtning när jag får se följande annons:

Sverigedemokratisk blogg
Dina intressen är våra intressen. Vi säger det du tänker!

Ursäkta, vad sa du, sa du?!
Sverigedemokratisk blogg som påstår säga det jag tänker? Nej tack du!

Jag har precis ägnat hela söndagen åt att kampanja för Bevara Sverige Blandat, en kampanj där LUF och CUF ska ta debatten med Sverigedemokraterna och visa att de inte har något att komma med, att avslöja dem för vad de är. Ett Sverige med Sverigedemokraterna på plats i riksdagen är inte ett Sverige jag känner mig en naturlig del av. Då känns det inte alls bra att se en annons för Sverigedemokraterna, eller i alla fall något kopplat till dem, på min blogg!

Ska se om jag kan blockera den annonsen via Google, annars får jag nog ta bort den där lilla reklamrutan.

Uppdatering 15 minuter senare
Jag lyckades hitta en filtreringsfunktion i AdSense, så nu ska jag förhoppningsvis slippa SD-reklam i bloggen.
Usch, jag blev riktigt illa berörd, trodde inte att man kunde råka ut för sådan reklam helt utan förvarning på Google. Förvisso har vi yttrande- och åsiktsfrihet i Sverige och den ska vi stå upp för, men när det gäller annonsering på privata sidor som denna måste jag nog säga att man ska ha rätt att välja vad man vill ha publicerat.

Liberalisera fildelningslagen

Hittade en bra artikel på DN idag, rubriken är Blandad syn på fildelning. I den redovisar man de olika riksdagspartiernas syn på fildelning.

Något som är genomgående är att samtliga partier är överens om att man nog måste göra om lagstiftningen. Vi i Folkpartiet anser att man inte kan förbjuda fildelningsprogram, och vi som dessutom är med i LUF vill släppa fildelningen fri. I övrigt är alla partier för att släppa fri kopiering för privat bruk och vissa vill även släppa kopieringen helt fri och i stället lägga lite skatter eller avgifter på mp3-spelare och bredbandsuppkopplingar. Kristdemokraterna är de som hårdast håller fast vid rådande lagstiftning men inser ändå att

För att ta de föreslagna skatterna först så var det exakt vad man gjorde med kassettbanden; Man införde en avgift på kassettband för att ersätta förlorade intäkter till upphovsmän. På CD-skivor infördes den också efter ett par år. Nu är det dags för nästa del i kedjan. Någon som egentligen ser ett stort problem med det? Inte jag.

Förvisso ska skatter och avgifter hållas till ett minimum, men i detta fall är det effektivare att ta ut en sådan avgift än att kriminalisera nedladdningen. Att polisen kan lägga sina resurser på annat än att jaga tonåringar som inte har tillräckligt hög veckopeng för att köpa den senaste plattan med Justin Timberlake ger en stor samhällsekonomisk vinst givetvis. Att man inte heller blir stämplad som brottsling som 16-åring och därmed får svårare med jobb, lån och liknande är också en vinst. Risken för utanförskap ökar om man åker fast för att ha laddat ner en enstaka film exempelvis. Det är helt onödigt.

Självklart kommer skatter och avgifter att drabba människor som kanske inte laddar ner något upphovsrättsskyddat material. Tyvärr är det svårt att undvika, och de skattepengar som kan tas från polisens meningslösa jakt på "pirater" kommer också att uppväga denna förlust mer än väl.

Del två är mer abstrakt, men minst lika viktig. Den handlar om det allmänna rättsmedvetandet. Det är här KD och i viss mån Moderaterna kommer in. Man vill egentligen inte ändra på lagstiftningen men man inser det orimliga i att dels kriminalisera en miljon av Sveriges invånare (primärt unga) och dels stifta en lag som går rakt emot det allmänna rättsmedvetandet.

Något som är grundläggande för all lagstiftning är att den ska ha legitimitet. Det får den om den på något sätt följer vad medborgarna i landet anser är rätt. Man kan införa lagstiftning som är mer eller mindre ny i vissa lägen, men bara om det finns argument för den som människorna den berör kan köpa. Det finns inte för fildelningen. Här har man fått en ny teknisk resurs som gör att man kan göra vad man redan gjort sedan kassettbandens tid; nämligen dela med sig av musik (och i samband med videon filmer, osv) som man köpt någonstans. Att plötsligt försöka stoppa den delningen, och enbart via vissa (digitala) kanaler går inte att knö in i det allmänna rättsmedvetandet.

Hur gärna man än vill så har människor svårt att se hur det kan vara stöld när man aldrig har tagit ett fysiskt objekt från någon; låten eller filmen finns kvar. Dessutom är det många som aldrig skulle köpt det som de laddat ner (ofta för att man inte har råd) och därmed är det heller inte någon intäkt som försvinner för upphovsmännen. Inte heller är det speciellt lätt att få en genomsnittlig medborgare med en normal lön att tycka att det är speciellt moraliskt förkastligt att ladda ner en av Madonnas låtar när man vet hur mycket pengar Madonna redan har. Det är ju inte direkt någon risk för att Madonna ens på tre livstider kommer göra av med de pengar hon tjänat.

Lösningen på detta är som sagt att göra om lagen så nedladdning av filer blir tillåtet och att man i stället lägger en avgift på framför allt bredbandsuppkopplingarna. På detta sätt kommer man dessutom åt en ytterligare sak, nämligen att det är upphovsmännen som får del av pengarna och inte skivbolagen och distributörer. Man kapar mellanhänderna och ger pengarna direkt till producenter, upphovsmän och artister så som det borde vara.

Tyvärr blir det ett ingrepp från statens sida för att lösa ett problem, men med nuvarande lagstiftning har staten tagit ett ännu större, och i min mening för stort, insteg i medborgarnas privata angelägenheter.

Alternativet, med fri nedladdning och ingen skatt eller avgift alls, skulle i allt för stor grad innebära övergrepp på upphovsrätten. Att kunna tjäna pengar på det man lagt ner tid och energi på måste vara en rättighet även när det man skapat är ett upphovsrättsligt skyddat verk. Så mycket går nog att sälja in även till det allmänna rättsmedvetandet, speciellt när man visar att mindre grupper och band på detta sätt kan få ersättning för sin musik. Individen har lättare att ha medkänsla för små, kämpande artister än för superstjärnor som exempelvis Madonna.

Estlands sak är vår

Den senaste tiden har tecknen på att Ryssland åter är på väg att bli en arrogant stormakt som inte bryr sig om vad omvärlden tycker, så länge man får sin vilja igenom eller i varje fall visar folkopinionen i landet att man gjort allt man kunnat förutom att ge sig in i öppet krig.

Det som hänt den senaste tiden är givetvis att Ryssland har gett sig på Estland på grund av att de styrande i landet beslutat att flytta på ett gammalt sovjetiskt monument.
Artikel om själva flytten hittar du här (SvD).

Monumentet, som restes till minne av Röda arméns intåg i Estland och deras "befriande" av landet. I detta fall innebar befriandet 50 år av kommunistisk diktatur, terror och deporteringar. Vet inte vad som var att föredra, Hitler eller Stalin. Det är väl fortfarande inte klart vem av dem som tog livet av flest människor tror jag.
För många estländare har monnumentet blivit en symbol för det sovjetiska förtrycket av Estland under nästan 50 år. Alla andra sovjetiska monument har redan flyttats från Tallinn och med flytten av detta monument har man äntligen gjort sig av med de fysiska påminnelserna av ockupationen. Att rensa den från människornas minnen kommer dock ta många år till.

Ytterligare en sak som retat upp Ryssland, men som Estländarna givetvis står i sin fulla rätt att göra, är att man genomför utgrävningar av de soldatgravar som det ryktades om fanns under monumentet och som även visade sig finnas där när man flyttade monumentet. Gravar ska finnas på gravplatser, inte under de cementplattor som vanliga stadsbor och turister går över dagligen.

Estland har ju inte heller för avsikt att förstöra monumentet utan statyn flyttas enbart till en annan plats, lämpligt nog i anslutning till en gravplats.

Trots att Estland som suveränt land står i sin fulla rätt att agera som man gör, försöker nu Ryssland genom utpressning och andra metoder att tvinga landet att ändra sitt beslut. Belägring av den estländska ambassaden i Moskva, uppmaning till bojkott av estländska varor, attacker på Estlands ambassadör och hennes besökare (däribland den svenske ambassadören) och en hel del andra obehagliga sanktioner ingår i detta.

Ryssland och dess president Vladimir Putin gör sitt yttersta för att tvinga ett annat land, ett land man förmodligen fortfarande inte har insett inte ingår i det egna landet längre, att följa dess vilja. Att detta land är en värderad medlem av EU numera verkar inte bekomma Ryssland. Är EU så tandlöst att Ryssland inte har något att frukta? Tycker Ryssland att man har råd att möten blir inställda med EU och att samarbeten fryses? Eller är Ryssland så arroganta att man tror att man kan agera hur som helst oavsett hur omvärlden reagerar?
Eller är det så illa att Ryssland kallt räknar med att kunna gå i krig om någon sätter sig upp emot dem? Är Putin så pass sinnessjuk att han tror att Ryssland idag är starkare än Sojvet för 30 år sen?

Det enda jag hoppas på nu är att EU med Sverige i spetsen tar ställning mot Ryssland och fryser alla vidare avtal och möten tills Ryssland kommit på bättre tankar. Vi måste stå upp för vår EU-kamrat Estland och stå vid deras sida för deras rätt till suveränitet, för deras rätt att agera inrikespolitiskt utan att deras gamla ockupationsmakt försöker lägga sig i.

Estlands sak är vår, för att travestera uttrycket från andra världskriget. Den gången var det Finlands sak som var vår, men motståndaren var densamma - Ryssland.

Kan man ha copyright på ett nummer?

En intressegrupp som heter Advanced Access Content System Licensing Administrator (AACS-LA) försöker att skaffa sig copyright på ett nummer.
Numret i fråga är 09-f9-11-02-9d-74-e3-5b-d8-41-56-c5-63-56-88-c0.
Funktionen som numret har är att man med hjälp av det kan kringgå kopieringsskyddet på Blu-ray- och HD-DVD-skivor. Fråga mig inte hur, det har jag ingen koll på.
Poängen är att AACS-LA nu försöker stoppa alla sidor som över huvud taget publicerar numret. Det ska inte vara ok, det enda det handlar om är ett matematiskt nummer och ingen ska kunna tala om för någon att man inte får publicera det. Man kan inte ha copyright på det och det skulle vara att inkräkta på tryck- och yttrandefriheten att försöka censurera alla som publicerar numret.
Detta blogginlägg ska således ses som ett inlägg i kampen för tryck- och yttrandefrihet, grundläggande liberala ideal. Det är också så att det inte finns något brottsligt i att publicera numret i och med att man enligt rådande internationella konventioner inte kan ha copyright på ett nummer. Det finns alltså ingen anledning att ta ner sidor som innehåller numret, så som AACS-LA försker tvinga bl.a. Google till.

För mer information och fler debattinlägg, se länkarna nedan:
http://www.computing.co.uk/vnunet/news/2188970/drm-lobby-tries-hd-dvd-genie
http://www.chillingeffects.org/notice.cgi?sID=3218
http://linuxnotes.blogspot.com/2007/02/09-f9-11-02-9d-74-e3-5b-d8-41-56-c5-63.html
http://www.idg.se/2.1085/1.106179
http://www.idg.se/2.1085/1.106179?articleRenderMode=listpostings#a19.198713
http://09-f9-11-02-9d-74-e3-5b-d8-41-56-c5-63-56-88-c0.com/
http://www.little-gamers.com/index.php?comicID=1592
http://www.youtube.com/watch?v=L9HaNbsIfp0
Även thepiratebay har idag numret upplagt på sin sida, men det lär väl försvinna snart.

Placera in mig själv på bloggkartan

Nu har jag äntligen fått ordning på mig själv så jag vet var jag är någonstans... Eller nåt. Snarare så ni vet var jag är någonstans.

Kort och gott: Jag har placerat min blogg i
Kista på bloggkartan.se.

Valde ett tag mellan det och Stockholm, men Kista är ju faktiskt mer korrekt (även om det ju är en stadsdel i Stockholms stad och ingår alltså i samma kommun som Södermalm, Kungsholmen eller Östermalm; det hoppas jag ni visste).

Jag känner mig visst hederlig!

Svenska Dagbladet har idag ett intressant citat bland sina reportage från första maj. Jag har inte hittat det på deras hemsida men ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det finns i dagens tidning på sidan 7.

Dagens folkparti är ett parti som brutit samman. Det verkar inte finnas någon hederlighet kvar i folkpartiet längre.
Leif Pagrotsky (s) talade i Skelleftehamn

Jag vet inte riktigt vad Leif Pagrotsky menar, förhoppningsvis menar han bara de som nu har varit inblandade och blivit dömda eller friade i rättegången kring dataintrånget. Det är dock ganska utpekande måste jag säga. Jag känner mig väldigt hederlig och skulle aldrig försöka göra moraliskt oriktiga saker för att exempelvis komma över information. Jag skulle heller aldrig använda information som jag visste kom från en källa som inte var helt ok. Jag skulle heller aldrig ljuga för att plocka politiska poäng.
Sammantaget känner jag mig tämligen hederlig.
Frågan är då vad Pagrotsky menar? Jag är en del av Folkpartiet, och jag är hederlig. Vilken del av partiet är det då som inte har någon hederlighet kvar? Och vad menar han med hederlighet?
Det finns väl ingen chans att Leif läser min lilla blogg, men om han mot förmodan skulle göra det vore det kul att veta hur han menade.
Mitt telefonnummer går att få från SSU-ordföranden i Nybro.

En kvinna bör ta över efter Lars

Idag (måndag 23 april) blev det klart att Lars Leijonborg inte ställer upp för omval som partiledare för Folkpartiet Liberalerna. Därför har det blivit högst aktuellt att ta debatten om vem som ska efterträda honom. Tiden är knapp, landsmötet är redan i höst och det finns inte några uttalade kandidater. Under hela tiden som debatten om Lars partiledarskap pågått har heller inte frågan om efterträdare tagits upp. Nu har frågan i stället ställts på sin spets och processen att hitta vår nya partiledare måste snarast komma igång.

Vår tanke har sedan en tid tillbaka varit att diskutera frågan om partiledarbyte mer hypotetiskt. Idag blev förutsättningarna något förändrade, men våra åsikter och poänger gäller fortfarande. Vi måste ta en debatt om vad det är vi vill uppnå med att byta ut Lars.

Vad är meningen med ett partiledarbyte? Förhoppningsvis är det att få till förnyelse, ta partiet ett steg framåt i utvecklingen mot att bli det självklara liberala valet i Sverige. Att locka tillbaka väljare som vi förlorat till bland annat moderaterna och visa att vi står för en progressiv, modern politik för nutid och framtid är viktiga mål för framtiden.

Folkpartiet har också som bekant, liksom stora delar av borgerligheten, svårare att locka kvinnliga väljare och då speciellt kvinnor anställda inom det offentliga. För ett liberalt parti som står för jämställdhet är det givetvis ett misslyckande.

Vad ska då vara vårt svar på dessa utmaningar? När det nu blivit dags att byta partiledare så vill vi hävda att det är dags att visa vår vilja till förnyelse. Det är dags att slå in på en ny väg vad gäller ledarskap och signalera, både internt i partiet och utåt mot våra väljare, att vi är beredda att utveckla oss och visa att vi är ett modernt parti. För vår del är det uppenbart vad detta innebär.

Om det blir dags för partiledarbyte, bör Folkpartiet Liberalerna välja en kvinna som sin nya partiledare.

Detta signalerar flera saker. För det första blir det en förnyelse från den, som vi ärligt måste erkänna, manliga dominansen som varit i partitoppen i ett flertal år. För det andra visar det på en förnyelse från det som varit. Vi har de senaste åren tappat väljare och det beror säkerligen på ett flertal saker. Dock kan vi nog vara överens om att många väljare kommer vilja ha en förnyelse för att komma tillbaka till partiet.

Därför vill vi nu att vår nästa partiledare blir en kvinna som har styrkan och mandatet att leda partiet framåt i politiken och uppåt i väljarstödet.

Folkpartiet Liberalerna i Kista genom Per Pettersson, sekreterare

Partiledarbyte i Folkpartiet liberalerna

Många har undrat varför jag fortfarande inte kommenterat det faktum att Lars Leijonborg ska avgå.
Det har jag faktiskt gjort, men inte på min blog. Jag har däremot skrivit en debattartikel å Folkpartiet Kistas räkning. Jag tänkte jag ska lägga upp den här.

Innan jag gör det vill jag dock påpeka en sak:
Den här debattartikeln berättar vad vi i Folkpartiet liberalerna i Kista vill. Personligen har jag en extra poäng att göra, och det är att jag inte vill se Jan Björklund som ny partiledare för Folkpartiet. Jan må vara duktig på att reformera flumskolan, men det är den enda styrkan han har som jag ser. Dessutom är han inte helt perfekt på det heller; han är fortfarande lite för mycket av major vid Livgardet och vill ibland ta disciplin och ordning för långt i skolan. Det måste finnas kvar utrymme för barnen att ha lite roligt också. Det är också det intrycket som Björklund ger potentiella medelklassväljare. Därför anser jag att han skulle vara ett dåligt val för Folkpartiet.
Dessutom är han en av det gamla gardet, och att välja honom skulle inte innebära något byte i färdriktning för partiet.

Så som jag ser det måste Folkpartiet bli tydliga med att man inte bara ställer krav, utan även arbetar för at alla ska ha det bra. I dagsläget har Sveriges liberala parti blivit ett kravparti som till och med går emot grundläggande liberala ideal ibland. Det är effekten av en utspelspolitik som bara finns till för att höja opinionssiffrorna tillfälligt. Vi behöver långsiktig liberal politik som står för sina grundläggande ideologiska värderingar, oavsett om de hör hemma på traditionell höger- eller vänsterkant. Folkpartiet ska kunna profilera sig som det liberala partiet, inte ett parti som vinner poäng på kortsiktiga utspel eller kritik av sina allianskamrater.

Med andra ord bör vi välja en ny inriktning med en mjukare framtoning, dock utan att ge avkall på tydlighet och rimliga krav. Vi får inte gå tillbaka till att bli det flummiga och/eller veliga partiet som vi var för en del år sedan. Det jag efterlyser är mer nyans och mer liberalism.

Jag ogillar att kategorisera liberalismen, men eftersom det kommer dyka upp frågan så kan jag lika bra använda det ord som många andra lägger på oss, nämligen socialliberalism. Jag tycker inte om ordet. Liberalismen är ett paket som man köper. Dock är det för mig viktigt att det är individen som står i centrum och att individen så långt som möjligt ska ha alla fri- och rättigheter hon eller han kan. Därmed inte sagt att man inte också har skyldigheter, givetvis. Inte bara gentemot staten och samhället utan även gentemot andra individer.

Det som jag inte tror på är att en fri marknad nödvändigtvis löser alla världens problem. Givetvis ska man ställa marknaden så fri som möjligt, jag tror att konkurrens hjälper upp kvalitet och effektivitet (se bara på Sovjet; de statliga monopolen tillverkade produkter som var hutlöst dyra och ofta inte ens fungerade). Jag tror dock inte att man kan låta marknadskrafterna styra allt, även om det är en fin tanke vet jag att det inte går i praktiken. Alltså måste det fortfarande finnas kvar några regleringar och på vissa marknader även offentligt ägda aktörer. Det bör dock hållas till ett minimum och enbart ta hand om viktiga grundläggande samhällsfunktioner. Det är bara att inse att även det offentliga kan vara den bästa förvaltaren i vissa lägen. Därmed inte sagt att det inte går att konkurrensutsätta det offentliga för att tillse att kvalitén bibehåller hög standard.

Nej, nu har jag pladdrat på tillräckligt om liberala värderingar. Nu är det dags att lägga upp vår debattartikel!