Så klubbade Riksdagen till slut igenom beslutet, 143 mot 138 röster. Från och med 2009 får FRA lagligt ta del av all kommunikation via kabel som passerar landets gränser. Att den kommunikation som fastnar i nätet, men som går mellan personer i landet, ska förstöras, det räcker inte. För att konstatera detta måste någon gå igenom kommunikationen först och redan där är skadan skedd. Den personliga integriteten har kränkts.
För mig som liberal är det fortfarande inte acceptabelt ut integritetssynpunkt att all kommunikation får övervakas. Att man kan komma över uppgifter som egentligen är skyddade av grundlagen genom meddelarskyddet gör inte saken bättre. När man sen betänker att den information som FRA vill komma över med all sannolikhet är krypterad bortom igenkänlighet, omöjlig för FRA att dekryptera med mindre än några års databearbetning samt att de eventuella terrorister som vill kommunicera med varandra istället kan gå över till kommunikation brevledes (eftersom brevhemligheten fortfarande gäller när man skriver på papper, även om den upphört när breven förmedlas elektroniskt) så blir ju hela övervakningen bara ett dåligt, tragiskt och skrämmande skämt.
Jag kommer fortsätta kampen mot förslaget. Jag kan förvisso förstå att man vill bedriva signalspaning, men jag anser att man då ska ställa kravet att enskilda individers kommunikation aldrig får övervakas utan föreliggande brottsmisstanke. Dessutom ska brottsmisstanken gälla rikets säkerhet. Annars är intrånget i den personliga sfären oacceptabelt. Att lyssna i förebyggande syfte är ett samhälle med Orwellska övertoner som jag inte stillatigande tänker finna mig i att leva i - tvärtom.
Jag tänker inte heller vänta på att ungdomsförbundens aktivister sakta men säkert kommer in i riksdagen och skickar denna lag rakt ner i papperskorgen. Det är för lång tid tills dess. Nu gäller det att stå enade tillsammans med andra äkta liberaler - varav förvånansvärt många har visat sig finnas i miljöpartiet och grön ungdom - och förmå våra riksdagsledamöter att lagen inte kan bli bra genom extra kontroll av övervakningen, utan att hela utgångspunkten för spaningen är ovärdig ett demokratiskt samhälle.
Trots allt mörker finns det några hjältar kvar, förutom alla som aktivt demonstrerat mot lagen. Jag vill hylla framför allt en ledamot för oss liberaler, Camilla Lindberg (fp) från Dalarna. Camilla var den enda av de borgerliga ledamöterna som tryckte på nej-knappen. Birgitta Ohlsson förtjänar också ett erkännande eftersom hon efter noggrannt övervägande valde att avstå. Ett nej hade varit mer ärligt, men jag förstår hennes resonemang. (Se DN.se och SvD.se)
Rickard Falkvinge uppmanar, via sin blogg, alla att skicka någonting till Camilla som tack. Han rekommenderar blommor, själv skickade jag ett chokladogram. Det är valfritt. Men vill du skicka något är hennes adress som följer:
Camilla Lindberg (fp)
Sveriges Riksdag
Riksgatan 1
111 28 Stockholm
Riksdagen: 08-786 43 43
Mobil: 070-369 43 43
Läs på DN.se och SvD.se för deras artiklar om beslutet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar