Datorer, kameror och politik

Så var jag tillbaka. Har varit utan dator ca två veckor, fick min nya dator för en vecka sen, och sen har det varit fullt upp... Men nu är jag här igen! Ska försöka uppdatera er alla...

Jag har som sagt en ny dator, en MacBook Pro. Min gamla började gå sönder för fjärde gången sen påsk, skärmen, så då får man lämna tillbaka den och få en ny. Tack, konsumentköpslagen!
Det är rätt intressant förresten, att min dator började gå sönder under den perioden jag hade Markus hos mig för sista gången... Undrar om det var ett omen? Sen fortsatte den gå sönder under vår, sommar och höst, tills den blev återlämnad nu. Ungefär samtidigt som jag slutligen lämnade honom bakom mig (så mycket man nu kan göra det med en människa man älskat mer än någon annan, någonsin). Väldigt intressant att en död tingest - som ändå på något sätt representerar livet eftersom den är inblandad i allt men arbetar med, studierna och kommunikationen med omvärlden och alla vänner - verkar vara så lyhörd för hur ens eget liv är. Mitt liv kraschade ungefär lika mycket som datorn.

Har hunnit skaffa en kamera också, en trevlig liten Canon EOS 400D, digital systemkamera. Min bilddagbok uppdateras kontinuerligt och är ett bra komplement till den här bloggen, om man vill ha koll på mig.

Sen har vi politiken då... Jag står som kandidat till ett gäng olika grupper, nämnder mm i Stockholm, min lokalförening har rekommenderat mig inför måndagens representantskap inom FP. Tyvärr har jag inte hört från valberedningen alls sen jag blev rekommenderad, och jag har inte fått tag på listan över deras förslag heller. Knas. Jag skulle bli rejält upprörd om jag inte finns med i någon av rekommendationerna faktiskt.
Det känns som att man inte vill ta emot engagerade människor, eftersom det finns en massa gamlingar som "ska ha sitt" så att säga. Skit i engagemang, belöna gamla avdankade människor utan visioner, för de ska belönas. Om det är politiken, så känns det rätt meningslöst att engagera sig. Som jag ser det ska människor med visioner, med engagemang och framför allt med hela livet framför sig uppmuntras genom att få komma med i olika grupper. Om man nu vill att vanliga människor ska engagera sig alltså.
Ska det bara vara sådana som gjort intern karriär i ett ungdomsförbund och sen i partiet som ska få vara med? Eller ska man ta emot folk som kommit in först senare, eftersom de velat skaffa sig riktig livserfarenhet också?
Det är en fråga som ska bli intressant att få besvarad efter måndagens representantskap.
Ett representantskap som jag tyvärr inte kan vara närvarande på. Mitt förtroendeuppdrag som talman i kårfullmäktige på THS gör att jag måste vara där och leda ett fullmäktigemöte, och uppdrag jag redan har är liksom viktigare än uppdrag jag kanske inte ens kommer kunna få.

Nå, nu har jag fått vara lite bitter, dags att sluta med det. Och sluta skriva för den delen.

Over and out.