Hata, hata, hata. Hata. Och hata. Ännu mer.

Jag hatar mitt liv. Jag hatar gayvärlden. Jag hatar falska killar. Jag hatar mig själv för min godtrogenhet. Jag hatar allt som jag någonsin varit med om och haft att göra med. Jag hatar världen. Jag hatar det faktum att jag fortfarande tvingas genomleva den skit som andra kallar liv.

När får det ett slut? När ändras förutsättningarna? När kommer jag att antingen få det enda jag drömmer om, eller få slippa ifrån skiten? Snälla, berätta. För jag orkar inte hoppas så mycket längre till.