Läste precis Zanyar Adamis kolumn i SvD (21 december 2005) och blir konfunderad. Nu har Zanyar förvisso studerat till högskoleingenjör, att döma av hans endast tre år på högskolan, vilket gör att vi inte har exakt samma erfarenheter, men att studier på KTH skulle vara så lätta är inget jag som civilingenjörsstuderande känner igen.
Jag är nu inne på mitt tredje år på civilingenjörsprogrammet i Medieteknik på KTH, men har valt att dra ner på tempot till ca 75% för att ha tid att studera parallellt på Stockholms Universitet, institutionen för journalistik, medier och kommunikation. Där studerar jag nu på heltid medie- och kommunikationsvetenskap. Att jag hinner studera heltid där parallellt med ungefär 75% på KTH säger en hel del om de olika utbildningarnas arbetsbelastning, något som gång efter annan redovisas i undersökningar. Medicin, teknik och i viss mån ekonomi och juridik är de utbildningar som har generellt sätt högst arbetsbelastning per poäng, för många så hög att man finner det omöjligt att plugga heltid och ha ett extrajobb vid sidan, om man fortfarande över huvud taget vill ha tid för ett privatliv. Vad gäller humaniora och samhällsvetenskap ligger arbetsbelastningen på ungefär en tredjedel av den som gäller för exempelvis civilingenjörsutbildningar på KTH (något jag nu har egen erfarenhet av och kan intyga).
Zanyar har rätt på många sätt i sin artikel. Många högskole- och universitetsstudier har en väldigt lätt arbetsbelastning, men att han skulle ha fått detta intryck från KTH är inget jag känner igen. Första årskursen på civilingenjörsprogrammet i medieteknik är man schemalagd i princip 8-17 varje dag, och därutöver ska man hinna plugga till tentor, göra inlämningsuppgifter med mera. På JMK (före detta journalisthögskolan) har man två-tre tillfällen i veckan med föreläsningar eller seminarie, därutöver ligger inte belastningen i litteratur och plugg högre än den som råder på KTH, snarare tvärt om.
Om man ska förändra systemet, vilket jag tycker till viss del är befogat, ska man börja med de utbildningar som är i särklass och därefter arbeta sig uppåt. För att ta några exempel just från Stockholm kommer troligtvis KTH, Karolinska Institutet och Handelshögskolan vara de utbildningar som sist får sig en översyn (möjligen med några undantag, både KI och KTH har ju ett antal olika utbildningar). Däremot ligger humanistisk, filosofisk och samhällsvetenskaplig fakultet på Stockholms Universitet rätt pyrt till om en sådan översyn genomförs. Civilingenjörsutbildningarna, däribland i medieteknik, kommer ligga ganska långt ner på listan.
Mina erfarenheter av högskoleingenjörsutbildningen i medieteknik är att arbetsbelastningen inte är lika hög som för civilingenjörerna, men jag har begränsad erfarenhet. Fram till hösten 2003 fanns utbildningen på KTH Syd, campus Haninge, och vi hade väldigt lite kontakt. Nu finns den på Valhallavägen och de som studerar sorterar under Sektionen för Medieteknik. Mitt intryck är inte att det skulle vara en stor skillnad, men det är olika innehåll mellan de olika utbildningarna, speciellt kravet på teoretiskt djup i kurserna.
Vi arbetar i sektionen kontinuerligt med att säkerställa utbildningskvalitet och arbetar aktivt med KTH för att åtgärda de brister som finns i båda programmen. Ibland har vi olika åsikt, ibland får vi direkt gehör för vår kritik. Möjligen har utbildningen blivit bättre nu än när Zanyar gick den själv, betänk att medieteknik på KTH har funnits sedan 1999 endast. Unga program har barnsjukdomar.
Jag är mycket intresserad av en öppen debatt om högskolorna, men i första hand skulle jag vilja se att de utbildningar som finns får en likvärdig arbetsbelastning per poäng. I dagsläget skulle det innebära att man som civilingenjör, för att få poäng efter prestation enligt Stockholms Universitets system, skulle gå ut med en civilingenjörsexamen på drygt 500 poäng. Och vi har svårt att få gehör för att göra utbildningen till 200 i stället för dagens 180.
Alltså; gärna debatt, men en debatt som inte får för sig att KTH är det slappaste stället i högskolesverige, för detta är absolut inte fallet.
Medverkan i SR ekot om attacked via personsökare
3 månader sedan
3 kommentarer:
Först och främst måste vi definiera arbetsbelastning, vilket jag känner att du missar. Pratar vi arbetsbelastning i form av mängden schemalagda lektionstider har jag samma erfarenhet som du. Tekniska och matematiskt inriktade kurser kräver mer "hands-on" för att alla studenter ska få en chans att greppa ämnet. Samhällsinriktade ämnen ställer istället mer krav på att man har tagit del av den enorma mängd litteratur som finns tillgänglig där olika forskare ställer olika tolkningar av samma fenomen och sedan diskutera dessa på föreläsningar och seminarier. Ska man dra till med terminologi som handlar det hela om positivism kontra hermeneutik.
Sedan lever vi i en värld där allt mäts i tid. Har du förstått ett matematiskt begrepp kan du tillämpa det överallt - det finns viss absolutism i det. Å andra sidan kan ett och samma samhällsfenomen studeras i oändlighet, men eftersom ämnet måste täckas inom en tidsram blir studierna begränsade.
Sist men inte minst handlar situationen enormt mycket om individernas olika inlärningsförmågor inom olika områden. Zanyar Adamis kan helt enkelt ha väldigt lätt för att studera på det program han gick.
Som du vet Per, kan inte uttala mig om de olika ingenjörsprogrammen på KTH, men däremot kan jag hålla med om att samhällsämnen på A-nivå i ett par unika fall kan göras mer intensiva. Det är ibland en enorm skillnad mellan de olika nivåerna. Dock skapar det problem för nya studenter som inte kommit in i studietakten, vilket tar in oss på helt andra frågor om lämpligheten med att högskolor får medel efter antalet godkända studenter...
Med all respekt.. På JMG (Göteborgs Universitets motsvarighet till JMK) har de journaliststuderande schemalagda studier mån-fre kl.9-17. Utöver dessa obligatoriska seminarium och föreläsningar fordras inte sällan studierelaterat arbete i form av intervjuer, research, redigering o.dyl. under övrig tid (även helger). Under min tid på JMG sträckte sig min skoldag oftast från kl.9 till sen, sen kväll, och inte sällan till långt in på natten. Men jag valde själv att studera där, och jag vet idag att det var värt att offra de åren av mitt liv för att göra det jag gör idag.
Jag har aldrig studerat på KTH och kan således inte uttala mig om studiebördan där. Men jag anser det onödigt att hänga ut en enskild utbildning om man först inte satt sig in i alla moment den innefattar - även de som faller utanför den schemalagda studieplanen. Studier i journalistik fordrar en högre grad av rent praktiska uppgifter än många andra utbildningar. Jag har -däremot- studerat på JMK när jag läste Master i mkv. Och javisst, jag kan hålla med om att JMK som institution kan te sig mer avslappnad som akademisk institution. Men jag vill snällt be dig att avstå från vidare ogrundade jämförelser som menar att KTH-studenter har en tyngre arbetsbörda än JMK-studenter. Tack.
Tja, eftersom jag nu är inne på C-nivå så kan jag jämföra lite bättre KTH och JMK, och mitt omdöme står fast; Arbetstiden jag måste lägga ner per poäng är avsevärt mycket mindre på JMK än på KTH.
Skicka en kommentar