Den digitala revolutionen mot det demokratiska samhället

Precis som så många trodde tog EU-parlamentet ett beslut den 14 december att det från och med nu ska lagras digitala fotspår för all trafik som sker över datornät, mobilnät med mera. Dessutom är det de privata företagen som ska stå för denna lagring. Syftet är att polisen ska kunna begra ut materialet vid misstanke om brott. I bräschen för denna utveckling går Sverige med vår justitieminister Thomas Bodström i spetsen.

Lagringen av trafikuppgifter som alla lämnar efter sig är problematisk. Syftet må vara ädelt, även om det luktar kontrollbehov någonstans i skuggorna. Vad som är värre är att alla liknande initativ löper extremt stor risk att missbrukas. Denna möjlighet till missbruk har inte tagits upp i tillräckligt stor grad i detta beslut. Det finns redan i beslutet ett stort aber; CIA kommer i princip utan problem kunna få ut känsliga uppgifter om vem som helst som de anser utgör en säkerhetsrisk mot USA. Förutom det kan åsiktsregistrering och uppsökande av journalistiska källor bli ett kort steg från de mer ädla brottsbekämpande ändamålen.
Är det så här vi vill ha det?

Processen för att fatta beslutet har också gått alldeles för snabbt. Tre månader tog det för parlamentet att fatta beslut. Normal tågordning brukar ge ett beslut en processtid på ca tre år. Remisser, utredningar och liknande har lagts åt sidan. Varför? Jo, helt enkelt för att flera länder, Sverige och Storbritannien bland andra, har drivit frågan hårt som ett led i kampen mot terrorismen, dels för att USA å sin sida stått i kulisserna och tryckt på flera länder. Att EU-länder idag rullar runt på rygg med benen i vädret och hoppas att USA ska klappa dem på magen är skrämmande. Att ta förhastade beslut, som dessutom om Bodström med flera får som de vill bara är första steget, är en utveckling jag inte vill se mer av.

Skiv- och filmbolagen var mycket lyckliga över beslutet. Nu hoppas de bara att det ska bli lättare att få ut information ur registren, även om fängelse inte finns med i straffskalan. Tanken från deras sida är att man direkt ska kunna begära ut information om internetanvändare som har en hög trafik, eftersom det enligt skivbolagslogik innebär att man måste bryta mot copyrightlagen för ingen kan ju ladda mycket av någon annan form av information. Och att kunna hacka ner på minsta fjortis som laddar ner en mp3-fil om året och döma denna till skadestånd får alla skivbolagsdirektörer att börja dregla och få något smått lyriskt i blicken. Tänk om alla var tvungna att betala fllpris för en skiva om de ville ha en låt, och var tvungna att betala de priser de stora bolag (ca 5) som bestämmer i den världen fastställer för sina produkter, utan möjlighet till konkurrens.

Ett samhälle där källskyddet kan överkommas genom att utnyttja någon aldrig så liten misstanke om brott, att åsikter och kontaktnät kan kartläggas utan att någon får veta, och att alla medborgares digitala fotavtryck ska lagras under långa tider för att eventuellt gå att använda vid någon misstanke om brott, kanske så litet som att ha laddat ner en mp3-fil, det är inte det samhälle jag vill ha. Jag vill inte ha ett samhälle där staten kan kontrollera vem den vill, hur den vill och när och var den vill. Ett fritt och demokratiskt samhälle förutsätter att man inte kontrollerar alla medborgare i varje ögonblick. Ett fritt och demokratiskt samhälle kräver frihet och möjlighet till anonymitet för att fungera.