Mellan ödemark och landsbygd

Man upphör aldrig att förvånas över de saker man får se när man reser på större och mindre vägar genom Sverige. Den turen jag befinner mig på just nu går mellan Växjö och Stockholm på vägsträckningar som funnits sedan bilturismen kom igång i Sverige en gång för över ett halvsekel sedan. Framför allt sträckningen från Jönköping och norrut längs Vätterns strand är värd att ta sig tid att beundra. Det är sällan vägmakarna i Sverige har ögonen med sig för att göra vägarna annat än trista transportsträckor med den mest effektiva sträckningen med hänsyn till resväg och tomtgränser. Här är ett av de lysande undantagen.

Innan vi kommit till denna sträcka har vi dock tagit oss på långa, öde vägar genom de Småländska skogarna, skogar som inte längre är så mörka och täta som förr om åren. De tio milen mellan Växjö och Jönköping bjuder numera på oräkneliga upplag av timmer, resterna av den skog som fällts av vinterns orkan. Nästan precis mitt i mellan de två städerna ligger ett upplag av timmer som kan hålla ett mindre sågverk sysselsatt ett helt år, timmer i sådana mängder att jag knappt sett lika mycket på alla de små upplag jag stött på under min helg i Småland tillsammans. Det är ungefär nu man börjar inse vidden av det vädrets makter ställt till med.

Något jag reflekterar över när jag passerar genom skogarna är hur ojämnt träden fällts av de kraftiga vindarna. Vissa områden är veritabla kalhyggen, andra områden har knappt ett enda fallet träd. jag kan inte heller se någon skillnad mellan dessa områden, men givetvis är det svårt att bedöma nu när träden inte längre står där. Däremot är det verkligen så att områdena ligger precis bredvid varandra i många fall, vilket ju tyder på att det inte kan vara en enorm skillnad däremellan.

Förutom dessa öde kalhyggen, stöter man på andra öde platser på resan. Utanför Mjölby hittar vi en rastplats där vi stannar. Värdshuset som ligger där har en gästande bil, som åker strax efter att vi svänger in på parkeringsplatsen. Hela värdshuset är tomt, men håller i alla fall öppet. Utanför finns en fyrkantig gräsplätt omgiven av betongplattor. När vi konstaterar att huset som också ligger vid denna plats är ett stängt omklädningsrum, inser vi att gräset är en igenfylld pool som troligen inte varit i bruk på åtskilliga år. Plattorna är i dåligt skick och det växer fullt av ogräs både mellan plattorna och i gräset, som för övrigt är oklippt. Värdshuset verkar ändå överleva, trots att den omlagda sträckningen av E4:n för många år sen lämnat det väldigt avsides för många resande. Det enda som räddar värdshuset är troligen att det inte någonstans i närheten finns någon vägkrog, med undantag för ett McDonald's på andra sidan Mjölby.

Mellan dessa öde platser ligger platser som är tomma utan att vara öde. Överallt finns det åkrar med spirande grödor och gårdar av varierande storlek. Här och var skjuter kyrktorn upp ovanför de omgivande träden och ibland ser man en industri eller en mindre samling hus. Det är numera sällan man ser större tätorter eftersom de stora europavägarna och andra genomfartsleder i allt större utsträckning dras långt utanför tätbebyggda områden. Det gyllene undantaget från denna regel är, som bekant, Stockholm. Men i stället för bristen på folkmyller ser man en levande landsbygd. Här finns människor som brinner för det de gör och som trivs långt från storstadens påträngande puls. Visst att många yngre längtar härifrån, men samtidigt finns det (i sammanhanget) äldre som längtar från staden och ut på landet och man börjar kunna se en slags jämvikt mellan utflytt och inflytt på landsbygden. Dock med (det ganska stora) förbehållet Norrland.

Den avslappnande omgivningen kommer snart att ge vika för Stockholms yttersta bebyggelse. Först dyker Södertälje upp och därefter blir det tätare och tätare mellan betongklossar och avfarter. Ännu kan man titta ut genom fönstret och drömma sig bort, än är det träd och odlingsmark som susar förbi i en förvisso allt annat än lugn takt, men som ändå med sin stadiga rytm gör sitt för att lugna sinnena. 17 mil till Stockholm känns inte så långt och snart är man åter i vardagen. Vilken tur att man ändå fortfarande kan få se denna sida av sommarsverige, om än bara från sin plats i baksätet på bilen.

Elakt blå himmel

Världens finaste väder ute idag, typ. Det är otroligt dumt av det, för här sitter jag och jobbar, inomhus. Ok att jag har kunnat äta lunch och fikat ute, men det känns ändå som vädret är bortkastat just nu. Önskar jag hade en massa handlingar eller något att läsa, så jag kunde göra det där ute.

Annars är det en seg dag. Har fotograferat KårX och åstadkommit mindre saker inom e-postens roliga värld. Inte direkt någon produktiv dag, men det blir ju inte mycket gjort med fint väder och alla på semestrar eller sommarlov. Mitt arbete har ju dessutom mer och mer gått över till informatören här, så jag är väl förmodligen den som har minst att göra i juni.

Läste just på DN om den bristande demokratiska förankringen som EU dras med. Kan inte göra annat än att hålla med. EU är en jättefin idé, men det är i dagsläget något som makthavare har hittat på utan att lyssna till befolkningen. Jag vill verkligen att Eu ska reformeras på många sätt. Vetorätter hör inte hemma i en modern organisation, i alla fall om den är reserverad till vissa medlemmar (i detta fall länder). Det bör också råda en offentlighetsprincip av svensk modell.
Dessutom är det alldeles för stort glapp mellan EUs tjänstemän och folkvalda, och folket de företräder. Det blir ju inte bättre av att de folkvalda inte är närvarande vid de flesta sessionerna i parlamentet, det ger ett intryck av att de betalas en massa pengar utan att göra något för det. Och om det man röstar om inte är viktigt, varför är det uppe i parlamentet över huvud taget?

Blir så irriterad på hur EU fungerar ibland. Man måste bli öppen med vad man gör och varför. Kulturen från andra delar av Europa där man anser att folket ska strunta i vad makten gör när den väl kommit till makten måste brytas. Mer av den nordiska modellen krävs enligt mig. Mer öppenhet, mer demokrati, mer närhet. Jag tror nämligen att inte bara nordiska befolkningen vill ha det på det viset, det kommer även ge resten av Europas befolkning förtroende för EU-projektet. Jag tror också att detta är avgörande för att EU ska kunna fortsätta att utvecklas. Utan större öppenhet och närhet, och det snart, kommer projektet med en konstitution att stranda för lång tid framåt. Frågan är bara om vi kommer kunna få med oss t.ex. Italien i detta tankesätt? Kan ju inte säga att Berlusconi har imponerat på mig vad gäller öppenhet, ärlighet och närhet till folket.

Nåväl, ut i solen och njut med dig, i stället för att läsa mer på nätet nu! Det ska jag göra snart, går nog tidigt idag eftersom det finns så lite att göra.

Lev väl i min och din värld!

Välkommen till Perzecs blogg!

Ja, välkommen säger jag till dig som besöker den och till mig själv, eftersom jag precis har skapat den.

För dig som inte känner mig så heter jag Per, är född den 28 mars 1982 och är i skrivande stund inne på min sista månad som heltidsarvoderad i styrelsen för Tekniska Högskolans Studentkår. Har därmed varit där 13 månader vara 12 som faktisk ledamot. Ska återgå till att plugga till civilingenjör i medieteknik vid KTH till hösten. Hoppas också på att komma in på medie- och kommunikationsvetenskap på Stockholms Universitet till hösten.

Skickar imorgon in papper för att starta upp mitt eget lilla företag. Ska jobba med information, journalistik och formgivning primärt. Har redan fått ett par jobb, så det känns ju bra. Inte alls dumt. Tack folk som stödjer mig!

Ska också försöka engagera mig lite mer i politik snart, ska ställa upp till provvalet till riksdagen nu. Önska mig lycka till!

Usch, håller äntligen på att bli frisk från min förkylning. Det är inte direkt kul att vara hemma och vara sjuk när solen skiner där ute. Skönt att det kom en helg också, slapp man missa dagar på kåren. Måste ju jobba klart innan jag slutar sista juni. Däremot är det rätt skönt att ligga hemma och glo på film, filosofera och få lite perspektiv på tillvaron. Var rätt länge sen jag hann det, märkte jag nu.
Idag har jag för övrigt varit ute äntligen, soligt och skönt, ritat upp lite saker som mamma vill bygga i trädgården. Skönt. Dessutom har jag njutit av solen, fikat och snackat med grannarna en del. Verkar som jag inte är den enda som ska försöka flytta, grannarna på ena sidan har skaffat ett nytt hus och flyttar väl någon gång i sommar eller höst vad jag förstår. Synd att de försvinner, men å andra sidan så försvinner ju jag med så det kanske spelar mindre roll. Nu ska jag bara hitta en lägenhet också...

Dags för mig att göra klart ett par loggor nu, vill ha klart dem ikväll, så det får vara nog med bloggande, men kika tillbaka snart!