14 juli, 2007

Vad vill vi ha för grundlag?

Socialdemokraten och före detta talmannen i Riksdagen, Thage G. Pettersson, skriver idag på SvD Brännpunkt om grundlagsutredningen. Thage G. inleder sin artikel med väldigt många intressanta och bra ställningstaganden. För att direkt citera de delar jag tycker mycket om:


Det viktigaste dokumentet i en ­demokrati är grundlagarna. Därför är det viktigt att varje förändring diskuteras noga. Man ändrar inte en grundlag hur som helst. Och när man ändrar så bör det ske i full ­eller åtminstone i mycket långt­gående politisk enighet. De politiska partierna bör vara överens om demokratins spelregler.

Så var det vid enkammarriksdagens införande 1971 och när vår nuvarande regeringsform och riksdagsordning antogs 1974. Så hardet också med ett par olyckliga undantag varit under enkammarriksdagens dagar. I övrigt har varje ändring utretts och penetrerats mycket noga.

Det är vidare viktigt att politiska frågor som är föremål för kamp mellan de politiska blocken inte hamnar i grundlagen. Det är farligt att göra grundlagen till partiprogram.

Tack, Thage G. för dessa ord. Självklart ska det råda bred politisk enighet om demokratins spelregler. Självklart ska man inte lägga in ett partiprogram i grundlagen. Självklart ska grundlagen enbart beröra de delar som handlar om demokrati och dess praktiska och teoretiska utövning i ett land.

Nå, till att börja med:
Vi ska inte blanda i någon slags partipolitik i grundlagen, eller hur, Thage G.?

Intressant är då Thage G.s förslag.

Till att börja med har artikeln rubriken Skydda det offentliga ägandet. Senast jag kollade var detta en åsikt som framför allt står i partiprogrammet för socialdemokraterna och vänstern, medan man på högerkanten inte är så intresserade av att staten ska äga bolag, dock är motståndet mot statligt ägande av varierande grad beroende på parti.

Jag skulle klassa detta ställningstagande som socialdemokratisk partipolitik.

Thage G. vill också införa grundlagsskydd av vissa fackliga rättigheter, såsom rätten att teckna kollektivavtal. Förvisso är vi rätt överens om att den svenska modellen, där arbetsmarknaden själv reglerar sig i så stor utsträckning som möjligt utan inblandning från staten, är en bra modell. Vi vill inte ha lagstadgad minimilön och liknande utan förlitar oss på att arbetsmarknadens parter kan komma överens.

Att bestämma att arbetsrättsliga saker ska komma med i grundlagen luktar dock socialdemokratisk partipolitik lång väg. Speciellt som den svenska modellen bygger på minimal inblandning från staten (dock inte alltid minimal eller ens oförtäckt inblandning från regeringspartiet genom dess förlängda arm LO).

Sen har Thage G. en del andra intressanta förslag som jag har en del kritik mot, förslag som dock inte är partipolitiskt betonade i någon uppenbar utsträckning.

Thage G. vill skrota förslaget om kommunala nyval. Han anser att möjligheten till att utlysa nyval i en kommun när ingen hållbar majoritet kan uppnås enbart skulle leda till cirkus i kommunerna med massor med nyval.
Jag skulle tvärtom säga att cirkusen blir när det inte går att hitta en majoritet som kan styra kommunen, med handlingsförlamning eller budget- och politikmässigt kaos som följd. Att införa möjligheten till nyval för att kunna få en stabil majoritet känns som ett vettigt och bra förslag. Det är trots allt liten risk att denna möjlighet skulle missbrukas. Politiker är mer måna om att hitta lösningar än att utlysa nyval med en ökad risk för nederlag och förlorade röster. Dock bör man inte förvägra en kommun möjligheten att komma ur en rävsax.

Thage G. vill också utreda möjligheten till indirekt valda riksdagsledamöter från kommuner och landsting. För mig känns det underligt att ha ett system där vi till en lagstiftande församling inte direkt får välja våra representanter. Att vi inte direkt väljer våra representanter i den exekutiva makten (regering, landstings- och komunstyrelser mm) är fullt normalt, och oftast är det ju personer som också fått ett folkvalt förtroende som sitter där. Men att vi till vår riksdag inte direkt får välja våra representanter? Nej tack, hellre då en utveckling av personvalssystemet (som Thage G. var med och införde och dessutom skriver om i artikeln - mycket bra!) och en vidare utredning av majoritetsval kontra proportionella val (som också nämns i artikeln).

Thage G. vill också avföra diskussionen om en författningsdomstol från dagordningen. Till viss del förstår jag hans argument - vi vill inte ha en högsta domstol som den i USA där domarna utses politiskt av presidenten, sitter på livstid, och kan sätta sig över beslut fattade av politiker. Vi vill inte politisera någon del av rättsprocessen.
Thage G. har dock antingen missat anledningen till diskussionen, eller har någon slags personligt intresse av att förhindra en reform. Den stora anledningen är att konstitutionsutskottet har förvandlats till en partipolitisk cirkus. Att flytta ut granskningen av folkvalda och av riksdagen förtroendevalda till en opolitisk och oberoende domstol är en bra lösning för att i fortsättningen slippa de scener och utspel vi fått se alldeles för mycket av den senaste tiden.
Thage G. är dock ordförande i konstitutionsutskottet vilket säkerligen påverkar hans bild av hur utskottet fungerar samt vad deras roll ska vara.
Jag anser däremot att en författningsdomstol, som dock inte ska tillåtas bli politisk, inte är ett sätt att omyndigförklara det demokratiska politiska systemet i Sverige. Däremot är det en näsbränna till alla politiker som genom sin ständiga parti- och blockpolitik förvandlat konstitutionsutskottet till en cirkus i klass med den bästa dokusåpa.

Övriga förslag som Thage G. har anser jag har stort värde av att i alla fall diskuteras, även om jag kanske inte tror att alla av dem har möjlighet att gå igenom eller ens är önskvärda. De är dock lite mer nere på jorden och har förmodligen en något större förankring i demokratisk tradition men också i folkets sinne för demokrati. För att lista dem lite kort är dessa förslag:
Utredning om majoritetsval kontra proportionella val, samt en utredning om mandatperioder.
Talmannens möjligheter att ha inflytande på extra val, samt möjligheten att slopa omröstningen i riksdagen om val av statsminister.
Utredning om och reform av personvalet med mål att öka deltagandet i och intresset för personvalet bland väljare och politiker.
Utredning om folkomröstningsinstitutets vara eller icke.
Riksdagsförsamlingens eventuella bantande till 299 eller 249 ledamöter.

Tack Thage G. för en mycket intressant och lärorik artikel!
Både för att den väcker många bra och intressanta frågor, men också för att den visar hur socialdemokratin så till den milda grad tror sig ha monopol på åsiktsbildning att man tror att vissa typiskt socialdemokratiska frågor är saker som hela svenska folket och dess politiker tar för givna och står enade bakom.

Ett integrationsförslag med stor potential

Folkpartiet presenterade igår sin nya idéskrift Välkommen till jobbet. I dagens tidningar slår man upp skriftens väldigt intressanta förslag angående integration av till Sverige nyanlända invandrare. DN har valt rubriken Fp: Gör språkkurs för flyktingar obligatorisk medan SvD valde Fp vill inte ge flyktingar socialbidrag. Båda rubrikerna är tyvärr laddade med negativ klang, men förslaget är faktiskt för en gångs skull ett riktigt smart drag.

Skriftens syfte är att hjälpa kommunerna med introduktion och integration av nyanlända. Huvudspåret är att arbete leder till integration, något som alliansen som helhet och Fp i synnerhet länge haft som ledord.

Tanken är att det ska bli obligatoriskt att genomgå språkutbildning och annan introducerande utbildning. Det ska inte heller vara det SFI-flum som hittills varit rådande. Precis som den socialdemokratiskt skapade grundskolan har SFI varit ett stort flum som inte givit nyanlända de kunskaper som behövts, och i stor del också handlat om att lära upp dem till goda socialdemokrater.

Den nya tanken är att man gör en introduktion som innefattar både utbildning och arbetspraktik. De modeller man använt sig av från bl.a. Flakenberg har en introduktion på två år. Introduktionen ska inte heller ta ett par månaders sommarlov utan ska pågå hela året, med snarast vanliga möjligheter till semester och fritid. Det ska handla om att ge en bra introduktion till det svenska samhället och den svenska kulturen och språket, men också att ge en bra plattform för fortsatt arbete genom att ge nyanlända arbetslivserfarenhet från den svenska arbetsmarknaden.

Ytterligare en sak, det som SvD tagit fasta på, är att man inte vill betala ut socialbidrag under denna period. I stället ska man få en ersättning som mer liknar lön, eller möjligen ett mellanting mellan lön och studiestöd. Man ska studera på heltid med invarvad praktik, alltså ska man inte gå på bidrag utan ha en betalningsstruktur som mer motsvarar en lärlingsutbildning eller studier på komvux/folkhögskola.
Det är olyckligt att SvD formulerat sig som att Fp inte vill betala socialbidrag när det man faktiskt pratar om är att ändra strukturerna till något som är mindre stigmatiserande och som är inriktat på att stävja bidragsberoende innan det ens hunnit dyka upp som tanke i huvudet på de nyanlända.

Jag ser stor potential i förslaget. Att få ut nyanlända på arbetsmarknaden är viktigt. Med praktikplatser kommer man också kunna se till att de hamnar på arbetsplatser där de faktiskt kan utnyttja sin eventuella utbildning från utlandet. I stället för att många, som har dåliga kunskaper om svenska språket och om den svenska kulturen, får ta de skitjobb som ingen annan vill ha, kommer de med detta förslag, om det förvaltas rätt, att äntligen kunna få mer kvalificerade arbeten. Det gäller bara att praktikplatserna faktiskt ordnas så att de hamnar inom alla olika områden, yrkesgrupper och nivåer. Detta förslag ska absolut inte användas för att få billig arbetskraft för tunga, enformiga eller andra arbeten som ingen vill ha.

Jag läste för en tid sedan en artikel i Mitt i Kista, som gav en skrämmande statistik. Man hade genomfört en enkät bland unga boende kring Järvafältet. Det handlade om framtidstro och bland annat visade det sig att det var väldigt få unga som såg sig själva studera vidare efter gymnasiet (om de ens tog sig igenom det). Lite fler såg sig arbeta direkt. Men många (och förga förvånande mycket fler unga killar än unga tjejer) såg sig själva försörja sig genom att gå på bidrag resten av livet. Ungefär hälften av killarna hade som "mål" att försörja sig genom olika typer av bidrag.

Det är en skrämmande utveckling.
Det är dock en utveckling jag tror kan motverkas genom dessa nya förslag. När unga människor ser att deras föräldrar får jobb och slipper bidrag, när de ser att det finns en lysande framtid oavsett vilken bakgrund man har, då kan man skapa en framtidstro och slippa få en generation ungdomar som bara ser bidrag som enda möjligheten, och ibland enda önskvärda sättet, till försörjning.

Äntligen känner jag mig stolt över Folkpartiets integrationspolitik, nu kan vi börja arbeta progressivt mot en bättre integration och mot ett bättre samhälle för alla. Det är dags att bryta med den gamla politiken som snarast andades populism, och istället ta tag i denna nya inriktning som handlar om en liberal integrationspolitik som låter människor själva ta ansvar för sitt liv men där man också ger samtliga människor möjligheten att ta detta ansvar. Att sätta individen i centrum och ge henne alla de möjligheter som finns är en utveckling som jag stödjer helhjärtat.

Fortsätt på den inslagna vägen och visa att Folkpartiet åter är ett äkta liberalt parti där ideologi går före populism på alla områden.

08 juli, 2007

If at first you don't succeed, try and try again

I fredags började nyheten dyka upp och i dagens tidningar kommer artiklarna. Det som det handlar om är att polisen försöker stoppa The Pirate Bay, men denna gång går man inte genom sina vanliga rättsliga och rättssäkra kanaler (som ju visat sig vara utan effekt eftersom verksamheten inte är olaglig). Nej, den här gången påstår man att det sprids barnporr på sidan och tänker därför stoppa in den i sin lista över sidor som är riktiga bovar i detta sammanhang. Denna lista prenumererar alla stora svenska internetleverantörer på och dessa sidor spärras då automatiskt för deras användare.

Med andra ord, om rättsväsendet inte tänker stoppa det polisen inte gillar, så tar polisen till andra maktmedel. Varför låter det här väldigt mycket som övergrepp i rättssak?

Förvisso, inte heller The Pirate Bay [TPB] är helt förskonat från barnporr, säger deras grundare. Hittills har man dock bara upptäckt ca 10 fall sen sidan grundades, och de gånger som det förekommit har en stor mängd användare av sidan slagit larm. Jag skulle säga att just TPB är en föredömlig sida på detta sätt, att man snabbt och effektivt kan agera mot barnporr då den förekommer. Det är svårt att säga om några andra sidor.

Det tycker tydligen inte polisen, för från polismyndighetens sida har man inte ens pratat med TPB om att det förekommer barnporr på sidan. I stället går man direkt och spärrar en sida som bedriver ett aktivt arbete med att ta bort allt material som är olagligt. I sammanhanget ska tilläggas att "olagligt" då inte syftar på eventuella copyright-intrång, utan enbart på materialets övriga innehåll. Polisen är alltså inte intresserade av att varken samarbeta med en seriös aktör för att stävja spridandet av barnporr, och inte heller är man intresserade av att spåra varifrån materialet sprids.

TPB har alltså konstaterats ha ett lågt innehåll av barnpornografiskt material och man jobbar också aktivt med att få bort det så snart det upptäcks. Därför kan vi nog anse att det finns andra sidor som är större bovar och också bör spärras. För att ta några exempel på sidor där det är alldeles för lätt att hitta barnpornografiskt material, även då man söker efter något annat, och som därför borde spärras omedelbart med polisens nya logik:
  • Google
  • AltaVista (om den lever fortfarande)
  • Yahoo
  • SearchMash
  • Och så vidare genom alla sökmotorer vi hittar på webben idag...

Här är sannolikheten större att man kommer över det material som polisen vill spärra än vad det är på TPB. Därför vill jag uppmana polisen att vara konsekvent och spärra alla sidor med lika stort eller större innehåll som betecknas som barnpornografiskt.

Glädjande i sammanhanget är ett blogginlägg jag fick länkat till mig igår från Rasmus. (Han är en klippa när det gäller att hitta bra material till mig, oavsett vad det gäller. I owe him.) Inlägget publicerades på Bloggen Bent av signaturen Björn och har rubriken Jag har JO-anmält Rikspolisstyrelsen ang The Pirate Bay-filtreringen. Den publicerades igår kväll redan. Det tog alltså ett dygn från att nyheten först nådde mina öron till dess att den första JO-anmälningen lämnades in. Jag är glad. för det innebär att jag slipper göra en själv, även om jag kanske borde göra det också för att visa på stödet. Också glädjande är att han är en alliansbroder från Centerpartiet, vilket visar att vi liberaler står enade i åsikten att det här är censur och maktmissbruk från den myndighet i det civila rättssamhället som har monopol på våldsutövning. Det gör mig väldigt olustig till mods att tänka på.

Det som polisen gör är inget annat än att ta lagen i egna händer och missbruka de maktmedel som samhället har givit dem för att kunna bekämpa brottslighet, i detta fall av det mer osmakliga slaget. Att då utnyttja det för att antingen försöka hämnas på en organisation som man inte lyckats "sätta dit" innan, eller än värre för att kunna stänga ner en sida som någon eller några "högre upp" inte vill se men som inte går att stänga med lagliga medel, det är förkastligt och i förlängningen ett hot mot demokratin.

Nu efterlyser jag å det snaraste ett uttalande från Folkpartiet och Liberala Ungdomsförbundet, kanske tillsammans med Centerpartiet och deras ungdomsförbund, om att det som polisen försöker göra inte är förenligt med demokrati och vårt svenska förbud mot censur.