Pressfrihet kontra privatliv

Är pressfriheten helig? Givetvis. För en liberal är press-, yttrande- och åsiktsfrihet grundläggande friheter.

Kan pressen därmed ta sig vilka friheter som helst? Det är väl mer tveksamt.

Varför undrar jag? Jo, det har kommit upp ett intressant fall där pressen anklagar Angelina Jolie för dubbelmoral. Hon beskylls för att vara en hycklare vad gäller pressfriheten.

Vad är det då hon har gjort som upprör pressen så?
Jo, lilla Angelina har spelat en stor roll i en film om en mördad journalist. Därefter har hon, genom sin advokat, försökt få pressens representanter att skriva på avtal där de lovar att bara ställa frågor om filmen på presskonferensen. Mer explicit ska de inte ställa frågor om hennes privatliv.

Är detta ett gigantiskt intrång i pressfriheten, som gör Angelina till en hycklare?
Nå, jag försvarar pressfriheten, men jag kan inte se att det här gör henne till hycklare. Alla har rätt att svara på de frågor de vill, och att kunna säga ifrån om de inte vill svara. Angelina har valt detta sätt att säga att hon inte tänker svara på frågor om sitt privatliv och därmed vill hon helst slippa få dem ställda ens. Det är inte en inskränkning av yttrandefriheten på något sätt i mina ögon. Pressen får fortfarande trycka vad de vill, och de får hämta sina fakta från vilka källor de vill. Angelina gör bara klart att hon inte tänker vara en källa när det gäller hennes privatliv.

Är det en rättighet att få veta allt om kändisars privatliv? Nej, absolut inte. Vill man inte ska man slippa få sitt liv uthängt på löpsedlarna. Det gäller även om det är andra som lämnar känsliga uppgifter som inte är i allmänhetens intresse att de kommer ut. Att man är känd betyder inte att allmänheten har rätt att veta vem man hade sex med senast. Inte i mina ögon i alla fall.

Skvallerpressen (dit jag även räknar halva kvällspressens artikelutbud) må ha rätt att trycka vad de vill enligt pressfriheten, men jag tycker att de ibland borde rannsaka sig själva kring om det är rätt att förstöra någons liv bara för att sälja lösnummer. Jag tänker inte säga att de inte får trycka vad de vill, för det får de (så länge det är sant), men de kanske skulle tänka lite mer. På samma sätt kanske de som köper tidningarna borde tänka en extra gång när tidningarna börjar spåra ur i sin "nyhetsbevakning" av kända personer.

Nåväl, åter till huvudspåret, så måste jag få ge uttryck för mitt stöd för Angelina. Pressfrihet innebär inte att pressen har rätt att få reda på allt de vill, och garanterat inte från vem de vill. Nyckelordet är frihet; De har en frihet att ta reda på allt de vill och kan, och att sedan trycka det. På samma sätt råder meddelarfrihet, nämligen friheten att, om man vill, prata med pressen. Och friheten att avstå.
Ingenstans nämns rättighet. Det är ingen rättighet att få veta något, utom i fråga om offentliga dokument. Och då gäller den rättigheten alla, inte bara pressen.

Frågor på det?

Klädkodstalibanerna slår till igen

Tillhör du den skara som kräver vit skjorta och slips på alla människor du möter? Sluta i så fall att läsa omedelbart, annars kommer du bara bli förbannad på mig tror jag.

Satt nyss på jobbet (inte iklädd shorts idag eftersom jag räknar med att det kommer vara lite för kallt när jag ska hem efter 22.00 ikväll) och läste en artikel på SvD.se om IDG:s klädkod för sina anställda. Läste också läsarkommentarerna.

Därefter var jag tvungen att titta mig omkring för att se att vi faktiskt fortfarande var kvar i 2000-talet och inte hade blivit transporterade bakåt i tiden någonstans.

Storyn handlar om att personalen på IDG har shortsförbud på jobbet. Följande står tydligen att läsa i domkmentet som beskriver klädkoden:

Manliga ben och fötter framställs i bästa dager påklädda. Vi undanber oss shorts och nakna fötter i sandaler på herrar

Nu vet jag inte riktigt hur de tänkte, eller vilka som skrivit klädkoden, men det låter som att det är andra, heterosexuella, män i företagsledningen. Dessa män som inte vill se någon naken hud på en annan man (kvinnor går dock givetvis bra) och som själva klär sig i dagligen nyputsade skor och långbyxor med pressveck, oavsett temperatur och väder.

Något som är väldigt intressant är att manliga och kvinnliga ben tydligen inte är samma sak, något som SvD frågat om:

Får kvinnor ha shorts?

- Jag vet inte om det kan bli aktuellt. Kvinnor har ju oftast kjol och det är ju en helt annan sak, då ingår ju bara ben. Att ha shorts som man signalerar inte alls samma sak, säger Lars Dahmén till SvD.se.

Signalerar inte samma sak? Ursäkta? Och har kvinnor oftast kjol?
Om man som kvinna får visa upp sina nakna ben, så ska man givetvis som man få göra detsamma. Klädkoderna kommer varje sommar, förra året tror jag det var busschaufförerna som inte fick ha kort på benen om de var män. En av de manliga chaufförerna hittade på en egen lösning och bar den kjol som enligt (det faktiskt könsneutrala) uniformsreglementet fanns, men fick inte heller ha kvar den för arbetsgivaren.

Var någonstans har vi rättigheten att själv välja hur vi vill klä oss? Har den på något outgrundligt sätt upphört att gälla så snart man har börjat på ett arbete? Jag kan förstå om man vill att det ska vara en enhetlig och snygg klädsel, speciellt om man som anställd möter många kunder personligen, men varför förbjuda kortbyxor på just män?

Här har vi en underlig, konservativ och förlegad syn, nämligen att kvinnor är "väna väsen" som ska visa upp sig, gärna med så lite kläder som möjligt, medan en man inte kan tas på allvar om han visar någon liten hudflik nedanför en välstärkt krage. Denna människosyn är förlegad i ett modernt demokratiskt land, och är ännu mer förlegad utifrån ett liberalt perspektiv. Jämställdhet innebär bland annat att samma klädkod (med mera) ska gälla för män och kvinnor. Vill en man ha kjol ska han få det. Samma mängd synlig hud ska gälla för båda könen. Det är ingen skillnad på manlig och kvinnlig hud.

Jag tror jag har raljerat över detta förut, på ganska många olika håll. Jag förstår fortfarande inte, och kommer aldrig förstå, att man "måste" ha en viss klädsel i vissa sammanhang. Jag minns fortfarande diskussionerna vi hade i kårstyrelsen på KTH när jag satt där. Den gången gällde det Nobelfesten.
Visst kan jag förstå poängen med frack och långklänning när man ska på den, men diskussionen i detta fall gällde håret som ordförande i SSCO hade. Folk klagade, nej var upprörda och krävde hennes avgång, för att hon skulle gå på Nobelfesten i sitt vanliga, färgade och kortklippta hår. Hon har för vana att färga håret i färger som rött, grönt, blått eller rosa. Var är problemet, så länge hon har en snygg frisyr, har för tillfället anpassade kläder och beter sig som förväntas? Ska vi kräva att man inte har en viss frisyr, hårfärg, fel sorts glasögon eller liknande bara för att man råkar ha ett visst jobb?

För att återgå till artikeln i SvD så blir jag nästan ännu mer mörkrädd när jag läser kommentarerna från vissa människor.

Utmärkt
Inlagd av: AAA, 13/6 16:57
Shorts (och även sandaler) har man på stranden eller i sin trädgård, inte när man går på stan eller jobbar.

Vad sa du, sa du? Man får inte ha shorts på sig ens när man går på stan? Tydligen, för fler håller med:

Aldrig
Inlagd av: Erik, 13/6 15:34
Inte OK med shorts innanför tullarna

Stackars den som bor innanför tullarna då...

Vad sägs om följande, är det inte sexistiskt så det förslår? Någon som vågar sätta emot om jag slår vad om att inlägget är skrivet av en heterosexuell man i medelåldern eller strax därunder?

Nix
Inlagd av: MadDog, 13/6 15:38
Jag vill inte se en massa håriga karlben på jobbet. Motbjudande!!! Kvinnor i shorts eller kjol är ok.

Är det ok om karlarnas ben är rakade, månne? Eller skriker samma människa "BÖG!!!" så högt det bara går och börjar puckla på människan i fråga? Jag tror sannolikheten är ganska stor.

Nu har jag raljerat tillräckligt kanske. Min poäng kvarstår dock; i ett modernt samhälle kan man inte ha förlegade traditioner för vilken sorts kläder som är acceptabla. Givetvis ska man slippa exempelvis oönskad nakenhet på platser där den inte passar sig, men ett par nakna ben eller för den delen en kortärmad skjorta är inte nakenhet. Inte heller är en uppknäppt knapp i skjortan nakenhet.

Det är dags att äntligen gå in i 2000-talet och slänga bort slipstvång, krav på långbyxor och andra klädkoder som inte längre har en plats i vårt moderna samhälle. Människor har rätt att själva bestämma hur de ska vara klädda, det enda kravet vi kan ställa är att man håller sig hel och ren.

Soliga sommarsiffror för Folkpartiet

Tillbaka från min minisemester på Gotland (någon som saknat mina blogginlägg förutom Adam?) och har jobbat rätt hårt ett par dagar. Idag har jag i alla fall haft lite tid över för att blogga. Det blir inget avancerat just nu, jag har inte blivit upprörd över mycket de senaste dagarna faktiskt.

Däremot kunde jag alldeles nyss läsa de glädjande nyheterna att Folkpartiet har gått upp i Demoskops senaste opinionsmätning. Det är också den enda statistiskt säkerställda förändringen.

Folkpartiet (kanske tack vare det aviserade partiledarbytet?) går från 4,2% till 7,2%, en uppgång med 3,0 procentenheter.

Förhoppningsvis beror det på att väljarna tror att partiledarbytet ska innebära en återgång till äkta liberala ideal istället för utspels- och kravpolitik som varit partiets melodi de senaste åren. Vi måste ligga i om vi ska återta positionen som det naturliga liberala valet i svensk politik; När LUF-medlemmar helt ärligt ser Centerpartiet som det naturliga valet när det är dags att ta klivet upp i den "riktiga" politiken så är det något som är allvarligt fel med partiets politik.

Argumentet att det skulle vara LUF det är fel på håller inte, då det argument LUF-medlemmarna använder är att Folkpartiet har tappat liberalismen och för en populistisk, konservativ och integritetskränkande politik.

Hur som, nu är det sommar och positiva siffror, så nu ska vi se framåt och hoppas på det bästa. Vi i LUF har ju en viktig funktion nu också, nämligen att se till att Jan Björklund genomför den förändring av Folkpartiets politik som vi behöver.

Tänkte i sammanhanget ta ett passande citat jag hittade i SvD imorse

Jan björklund måste få ett glasklart uppdrag:
vinn det jävla valet.

Niklas Frykman, folkpartiets gruppledare i Eskilstuna, kräver på sin blogg att fp "fäster blicken på väljarna istället för naveln" inför nästa riksdagsval.

Jag hoppas förstås att Niklas menar att vi ska återgå till liberala värderingar och driva en långsiktig, konsekvent liberal politik.
Risken med uttalandet är givetvis att andemeningen blir mer populism, mer kortsiktiga politiska på poäng på utspelspolitik och mer avsteg från liberalismen. De gånger jag sett Niklas namn i någon slags debattsammanhang har det dock inte varit fallet, så jag hoppas han är på samma sida som oss förnyare (vi som förut måste ha varit mer traditionalister, antar jag...).

Nåja.
Med detta blogginlägg är jag tillbaka i bloggosfären!

(källa för Demoskop-undersökningen är en artikel på DN.se)