"The municipal council in Xbury has decided to rebuild a central area in town. The plans are drawn up and the project can begin. It occurs to the council members that oposition to the proposed project might emerge after it is actually launched. They decide to (a) arrange an open discussion at Town Hall, and (b) initiate a competition for suggestions allowing all residents to propose their vision for the area in question.
During the Town Hall meeting, experts brought in by the council tell the public how many resources have been invested already in the project and point out the advantages of the existing plan. Criticism from the floor is unorganized; the experts subtly communicate, both verbally and non-verbally, that what they're hearing from the crowd is amateurish and not very feasible. In the closing remark by a council member, however, the public is thanked for its 'genuine interest,' and the council's appreciation is 'deeply expressed.' As for the competition, most of the suggestions are characterized as 'creative, but unrealistic.' Some ideas that do not affect the form of the council's original plan are incorporated into it with a good deal of publicity.
The local media characterize the process as a good example of civic participation and governmental responsiveness."
Sven Windahl and Benno Signitzer with Jean T. Olson: Using Communication Theory, An Introduction to Planned Communication. Sage Publications, London, 2005
Visst kan man luras relativt enkelt av en bra kommunikation från politikernas sida, eller kanske än mer från deras PR-folk?
Nu är frågan hur mycket det här egentligen sker i den dagliga politiken i Sverige. Lurar politikerna oss, eller får vi verkligen påverka? Eller är det till och med så att politikerna sällan eller aldrig försöker lura oss ens utan bara stoppar ner beslut i halsen på oss?
Jag tror det sistnämnda inte är sant i de flesta fall faktiskt, i alla fall inte när "smarta" politiker är inblandade. Visst kommer vissa beslut och körs ner i halsen på oss då och då, men oftast gör politiker en insats för att i alla fall ge sken av att beslut fattas för att det finns en majoritet eller att gräsrötterna faktiskt får påverka det beslut som ska tas. Ibland finns det nog också sanning bakom påståendet att ett beslut kommit från gräsrötterna eller har fått påverkas av gräsrötterna.
Det farligaste är dock när man ger sken av att man tagit intryck av gräsrötterna när man egentligen bara lurat dem.
Gräsrötter har en förmåga att inte genomskåda ett beslut som ger intryck av att ha tagit gräsrötterna i beaktande. Man luras gärna av att media och politiker påstår att ett beslut är fattat efter att människor som berörs av det får påverka. Att bli lurad på detta sätt är väldigt trevligt, man blir gladare om man tror att man faktiskt gör en skillnad. Men försök att se bortom detta, titta på vad beslutet som först föreslogs handlar om och hur det slutligen, efter påverkan från gräsrötterna, blev. Är det verkligen så stor skillnad? Var alla förslag som förkastades verkligen orealistiska, eller betydde de bara att det beslut politikerna ville ha inte skulle bli av på det sätt som man önskade? Försök att genomskåda politikernas och PR-människornas språk och påståenden, genomskåda experterna som är "inhyrda" av politikerna eller i vissa fall PR-folket.
Gräsrötterna är viktiga, och politiker vet detta. Frågan är om de förstår att om man lurar dem på samma sätt alltför länge kommer de till slut genomskåda processen och börja kräva mer. Kanske protestera mot systemet eller kanske bara mot de etablerade politikerna.
Gräsrötter: Börja genomskåda politikerna och ställ högre krav på inflytande och gehör.
Politiker: Börja att verkligen lyssna på gräsrötterna och samarbeta med dem innan ni tappar deras förtroende.
Att luras är inte en hållbar utveckling.
