Privatlivet † 18 juni 2008

Så klubbade Riksdagen till slut igenom beslutet, 143 mot 138 röster. Från och med 2009 får FRA lagligt ta del av all kommunikation via kabel som passerar landets gränser. Att den kommunikation som fastnar i nätet, men som går mellan personer i landet, ska förstöras, det räcker inte. För att konstatera detta måste någon gå igenom kommunikationen först och redan där är skadan skedd. Den personliga integriteten har kränkts.

För mig som liberal är det fortfarande inte acceptabelt ut integritetssynpunkt att all kommunikation får övervakas. Att man kan komma över uppgifter som egentligen är skyddade av grundlagen genom meddelarskyddet gör inte saken bättre. När man sen betänker att den information som FRA vill komma över med all sannolikhet är krypterad bortom igenkänlighet, omöjlig för FRA att dekryptera med mindre än några års databearbetning samt att de eventuella terrorister som vill kommunicera med varandra istället kan gå över till kommunikation brevledes (eftersom brevhemligheten fortfarande gäller när man skriver på papper, även om den upphört när breven förmedlas elektroniskt) så blir ju hela övervakningen bara ett dåligt, tragiskt och skrämmande skämt.

Jag kommer fortsätta kampen mot förslaget. Jag kan förvisso förstå att man vill bedriva signalspaning, men jag anser att man då ska ställa kravet att enskilda individers kommunikation aldrig får övervakas utan föreliggande brottsmisstanke. Dessutom ska brottsmisstanken gälla rikets säkerhet. Annars är intrånget i den personliga sfären oacceptabelt. Att lyssna i förebyggande syfte är ett samhälle med Orwellska övertoner som jag inte stillatigande tänker finna mig i att leva i - tvärtom.
Jag tänker inte heller vänta på att ungdomsförbundens aktivister sakta men säkert kommer in i riksdagen och skickar denna lag rakt ner i papperskorgen. Det är för lång tid tills dess. Nu gäller det att stå enade tillsammans med andra äkta liberaler - varav förvånansvärt många har visat sig finnas i miljöpartiet och grön ungdom - och förmå våra riksdagsledamöter att lagen inte kan bli bra genom extra kontroll av övervakningen, utan att hela utgångspunkten för spaningen är ovärdig ett demokratiskt samhälle.

Trots allt mörker finns det några hjältar kvar, förutom alla som aktivt demonstrerat mot lagen. Jag vill hylla framför allt en ledamot för oss liberaler, Camilla Lindberg (fp) från Dalarna. Camilla var den enda av de borgerliga ledamöterna som tryckte på nej-knappen. Birgitta Ohlsson förtjänar också ett erkännande eftersom hon efter noggrannt övervägande valde att avstå. Ett nej hade varit mer ärligt, men jag förstår hennes resonemang. (Se DN.se och SvD.se)

Rickard Falkvinge uppmanar, via sin blogg, alla att skicka någonting till Camilla som tack. Han rekommenderar blommor, själv skickade jag ett chokladogram. Det är valfritt. Men vill du skicka något är hennes adress som följer:

Camilla Lindberg (fp)
Sveriges Riksdag
Riksgatan 1
111 28 Stockholm

Riksdagen: 08-786 43 43
Mobil: 070-369 43 43

Läs på DN.se och SvD.se för deras artiklar om beslutet.

Dags att anmäla FRA till JK/JO?

I en artikel i SvD säger Charlotte Cederschiöld (m) att FRA förmodligen redan bedriver den typen av dataspaning som man vill att Lex Orwell ska ge dem laglig rätt till.

Enligt en inspelning som Piratpartiets Rick Falkvinge har gjort, när han pratar med dåvarande FRA-chefen Anders Wik, har FRA lyssnat på sattelitkommunikation sedan 1970-talet, något man saknar lagligt stöd för och något som bryter mot Europakonventionen och därmed svensk grundlag. Att på grundval av dessa uppgifter misstänka det som Charlotte Cedershiöld säger är inte långsökt, snarast tvärt om.

Om ovantående uppgifter stämmer bör FRA å det snaraste anmälas till justitiekanslern eller justitieombudsmannen, då detta är ett uppenbart brott mot svensk lagstifting - i förlängningen till och med mot grundlagen.

Värna den personliga integriteten - rösta NEJ den 17 juni

Förhoppningsvis har debatten kring den så kallade FRA-lagen eller "Lex Orwell" inte undgått någon. Sveriges befolkning, medier och politiska ungdomsförbund, samt övriga intresseföreningar och grupper som värnar den personliga integriteten, är rörande överens.

Lex Orwell kränker den personliga integriteten på ett oacceptabelt sätt, sätter rättssäkerheten ur spel och öppnar upp för kränkningar av det grundlagsskyddade källskyddet för journalister. Bland annat.

Skulle våra riksdageledamöter rösta igenom en lag som gav FRA, eller någon annan myndighet för den delen, rätt att öppna alla brev som passerar den svenska gränsen i jakt på korrespondens som hotade rikets säkerhet? Nej, det skulle de inte. Brevhemligheten är helig.
Varför är då inte vår e-post och all annan elektronisk kommunikation helig? Är det för att våra riksdagsledamöter själva inte använder den typen av kommunikation i någon större utsträckning? Litar de inte på den "nya" tekniken? Eller är det bara så att man har en övertro till hur mycket terrorplaner som skickas kors och tvärs över världen elektroniskt, okrypterat och tillgängligt för alla med en bra sökutrustning att hitta, bara de får lyssna på all tillgänglig trafik?

Lex Orwell är en styggelse för varje demokratiskt och öppet samhälle. Google har lovat att de aldrig kommer ställa några servrar i Sverige om lagen går igenom. Telia har redan börjat flytta en del servrar ur landet. Alla som kan något om datorer kommer allvarligt att överväga olika former av anonymitets-tjänster för sin internettrafik om de inte redan skaffat sådana. Sammataget kommer FRA därför få en omöjlig mängd krypterad data att gå igenom. Det är ett effektivt sätt att de facto sätta lagens effekter ur spel, visst. Det borde dock inte ens behövas i dagens samhälle.

För att lagen ska falla i riksdagen krävs det att 4 ledamöter från alliansen röstar emot den. Minst tre verkar ha intagit denna ställning hittils. Nu krävs det att minst en till gör det.

För egen del uppmanar jag hela Folkpartiets riskdagsgrupp att rösta nej till propositionen, framför allt de ledamöter som sitter för Stockholm stad, Stockholms län, Kalmar och Östergötland eftersom lokalorganisationerna där officiellt har sagt nej till lagen.
Jag, som representant för Liberala ungdomsförbundet Storstockholm, lovar att i nästa valrörelse inte ge något som helst stöd till en kandidat som i denna omröstning röstar för propositionen. En sådan kandidat har övergivit de grundläggande liberala idealen och har inte i ett liberalt parti att göra.